Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 OM MÅNGFÄRGAD MARMORSKULPTUR.
skall kunna tjäna såsom bevis för att den ursprungligen varit
färgad, är svårt att förstå. Är meningen den, att färgen
skulle skyddat kroppen emot väderlekens och den fuktiga
jordens inflytande, så är det ju just Treus och hans an
hängares påstående, att den transparenta kroppsfärgen skulle
ha försvunnit förr än den öfriga påmålningen (se sid. 2 i T:s
ofvannämda katalog). De ställen på draperiet, där färgen
försvunnit, borde därför vara hvitare än kroppen.
Antager man återigen, att »circumlitio» betyder en mål
ning eller en tongifning af själfva stoden, så kommer detta
Praxiteles’ yttrande i strid med ett annat, enligt hvilket han
som sina bästa arbeten ansett en satyr och en Eros, hvilka
äfven åtnjöto en allmän beundran. Hvad den förste med till
namnet Periboétos, den berömde, beträffar, så var den af brons.
(Plin. XXXIV, 19, 20. Paus. I, 20.) Den andra hade enligt
Julianus (Or. II, p. 54 C. Spanh.) förgylda vingar och var
enligt Pausanias af pentelisk marmor. Om Nikias verkligen
haft en väsentlig del uti denna stods världsrykte, är det
då sannolikt, att Pausanias, som på ett annat ställe omnäm-
ner en utmärkt målning af Nikias, utförd på ett grafmonu-
ment af marmor, här skulle förtegat Nikias medverkan? Hvad
angår den berömdaste af Praxiteles’ stoder, den knidiska
Venus, så var hon omålad, såsom längre fram skall bevisas.
Genom ett yttrande af Quintilianus (VIII, 5, 25) kunna vi få
en föreställning om hvilken roll »>circumlitio> spelade i den
antika målarekortsten, och då det är antagligt, att den i
skulpturen haft en liknande betydelse, så skola vi här anföra
hela det räsonnemang, i hvilket ordet förekommer. >Där fin-
nas>, säger han, »tvänne olika meningar om hvilket bruk man
får göra af det vi kalla genialiska infall. Några mena, att
man i ett tal ej kan hafva tillräckligt många sådana, andra
fördöma dem helt och hållet. Hvad mig beträffar, så gillar
jag ingen af dessa två meningar. Ty dessa tankar skada
hvarandra, om de äro planterade för nära hvarandra; på
samma sätt som frukter och plantor icke kunna frodas, om
de äro för mycket hopträngda, så att deras egen yppighet
beröfvar dem friheten att växa och utveckla sig. Så se vi
också, att ingen målning framträder, i hvilken ingen »circumlito
finnes. Hvarför konstnärerna, då de vilja sammanföra flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
