Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÅNGFÄRGAD MARMORSKULPTUR. 503
verk på en tafla, afskilja dem genom afstånden, på det att
ingen skugga må falla på kropparna.> Alltså, om en tafla inne-
håller så många figurer, att de blifva för tätt packade och
sålunda skada hvarandra, så afskiljer konstnären dem genom
afstånd, och detta sker genom >»circumlitio». Något träder
då tillbaka, annat fram, och målningen blifver i sin helhet
framträdande. Detta sätt att skilja figurer och andra föremål
ifrån hvarandra är hvad vi kalla förtoning. En dylik förtoning
kan åvägabringas genom en bestrykning med en tunn lämplig
färg af de partier, som ligga utom konturerna af den grupp
eller den figur, som skall träda fram. Det är troligt, att de
gamle kände ett dylikt eller liknande förfaringssätt; åtmin-
stone ådagalägga mälningarna ifrån Pompeji, Herculanum och
Stabizxe, att konstnärerna på det finaste sätt kunde åstadkomma
förtoningar. Om Nikias själf heter det hos Plinius, att han
egnade mycken uppmärksamhet åt ljus och skugga och vinn-
lade sig med mycken omsorg om att få sina målningar att
träda fram ur taflorna. Detta studium af skugga och ljus
bör väl tagas i den vidsträckta meningen, nämligen af för-
hållandet emellan dagrars och skuggors olika valörer i för-
hållande till de olika plan eller afstånd, där de förekomma.
I öfverensstämmelse härmed skulle >»circumlitio>, använd
på skulptur, ingalunda betyda en öfvermålning af hela den
hvita marmorstoden, utan endast afse att skilja bisakerna från
hufvudsaken, den mänskliga formen, på det att denna äfven
på afstånd måtte klarare framträda. Men till en fin harmo-
nisk färgläggning af t. ex. en trädstam, ett draperi eller flera,
vingar och andra accessoarer på ett för mästerverket förmån-
ligt sätt, därtill kan väl en målares fina smak och färgsinne
behöfvas. I synnerhet skulle dock »circumlitio» kunna få sin
användning på reliefer, och är det med afseende härpå väl
värdt att lägga märke till, att Plinius i det åberopade ytt-
randet icke talar om »circumlitio> på Praxiteles’ statyer utan
på hans verk. Att utan vidare öfversätta »opera> med sta-
tyer är lika godtyckligt som att öfversätta »circumlitio» med
målning.
Ett annat argument, som man har anfört för att bevisa
polykromiens allmänna begagnande i den grekiska blomstrings-
tiden, tyckes häller icke vara oomtvisteligt. Det är Kallistratos’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
