- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1887 /
504

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

504 OM MÅNGFÄRGAD MARMORSKULPTUR.

beskrifning af Skopas’ staty »den rasande bakkantinnam, en
ligt hvilken denna skulle hafva varit målad. Ty i allmänhet
förete hans beskrifningar, tagna efter bokstafven, flera omöj-
ligheter. Så säger han t. ex. om bronsen, af hvilken Praxi-
teles’ Bakkos var gjord, att den vid beröringen lyfte sig
fingerspetsen till mötes. Så torde kanhända äfven hvad han
säger om bakkantinnans färg vara ett foster af hans inbill-
ningskraft, satt i rörelse genom den utmärkt konstnärliga och
tekniskt fulländade behandlingen af marmorn. Se här huru
han uttrycker sig: »En bakkantinna, staty af parisk marmor
— bar ett offerdjur — det var en bild af en get, med blek
färg. Ty också det döda sökte stenen att framställa, och ett
och samma stoff begagnade konsten till de motsatta fram-
ställningarna af lifvet och döden.> Hvad märkligt vore väli den
omständigheten, att samma stoff var begagnadt till. att fram-
ställa lifvet och döden, om stoffet var måladt: för bakkantin-
nans del med lifvets karnation, för djurets med dödens bleka
färg? Den, som sett gipsmasker tagna öfver lik, har nog
erfarit, att det döda uttrycket, den glanslösa texturen äfven
medför ett intryck af blekhet, hvaremot den glansfulla, spe-
lande formen, det liffulla uttrycket äfven meddelar åski-
daren ett intryck af lifvets varma färg. Ett annat uttalande
af samme författare, nämligen om en bronsstod af Bakkos,
tyckes gifva stöd åt denna min uppfattning. »>Hans tyrsos>,
säger han, >»>förvillade ögat. Gjord af brons, uppväckte den
föreställningen, att den liksom dess naturliga massa utstrålade
en frisk grön glans.»

Däremot är det konstateradt, att relieferna på Mausoleet.
af hvilka Skopas skapat de förnämsta, voro målade; de nakna
kroppspartierna med en tunn, röd färg (Newton, Halicarnassus
vol. 2, part. I, pag. 238); men dessa voro ej häller af parisk
marmor. »Marmorn, använd i denna fris», säger Newton, »är
hvit med blåaktiga ådror och af ett groft korn.> (Ib. p. 243.)
Att marmorn för grekerna icke hade högre värde än gra
niten, såsom Tikkanen påstår i Finsk tidskr. 1885, 1, p. 36,
vederlägges af den sparsamhet, med hvilken de användt de finare
sorterna. Så äro hos den meliska Afrodite de nakna parti
erna utförda i en finare marmorart än draperiet, och plinten
var sannolikt af en ännu gröfre sort. Flera dylika exempel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 20:51:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1887/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free