Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK STATSRÄTT. 611
dess tillbörliga rätt genom folksuveränitetens proklamering;
men de excesser, hvartill denna revolution gjorde sig skyldig,
och kortvarigheten af hvarje författning, som på folksuveräni-
tetens grundval uppfördes, gjorde det konstitutionela styrelse-
sättet misstänkt för en tid, till dess man ser det samma inom
en eller två mansåldrar utbredt öfver alla länder, som äro
delaktiga af europeisk civilisation, med undantag af det
autokratiska Ryssland; ja till och med Turkiet har ju försökt
med konstitutionelt styrelsesätt. De flesta af dessa författ-
ningar hafva, där icke den republikanska statsformen är den
rådande, tagit till förebild de franska chartes constitution-
nelles af 1814 och 1830 allt efter tiden för deras fastställande.
Af de nu gällande utgör den belgiska författningen förmed-
laren mellan de franska kartorna och åtskilliga andra staters
författningar. Till de författningar, som efter den belgiska
blifvit bildade, hör den danska, som först i slutet af femte
decenniet af detta århundrade ersatte enväldet. Den jäm-
förelse mellan Danmarks och de båda förenade rikenas
statsrätt, som i den nordiska encyklopedien göres, är af
intresse för den, som vill lära närmare känna, huru den
moderna statsrätten blifvit tillämpad i Danmark och hvilka
insteg den fått i de båda öfriga rikenas författningar. Likasom
fallet är med den belgiska konstitutionen och öfriga efter den
samma bildade, beror den danska författningens styrka däraf,
att alltid ett harmoniskt förhållande eger rum mellan konung
och representation samt mellan dennas båda afdelningar.
Den har därför utan att vilja öppna dörrarna helt och hållet
för det parlamentariska styrelsesättet, enligt hvilket andra
kammaren har den i sista rummet bestämmande makten,
gifvit väl mycket spelrum för allahanda till detta styrelsesätt
hörande konstitutionela konflikter utan utväg för deras lös-
ning. Den har bemödat sig att gifva garantier emot maktens
missbruk af monarken och äfven sökt genom en och annan
jämkning af belgiska konstitutionens bestämmelser — t. ex.
i stadgande om statsrådets ställning, hvilken mera närmar
sig Sveriges och Norges statsrätt än den parlamentariska
anordningen af dess rättsställning, samt i föreskriften om
skattelagarnas varaktighet — garantera mot ministerstyrelsens
och parlamentarismens missbruk. Men allt detta har varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
