Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK STATSRÄTT. 613
dem, Oaktadt maktens tredelning anföres såsom ledande
grundprincip, har de olika funktionernas utöfning ordnats
på ett sätt, som aldrig lemnat den erforderliga enheten i
statsmaktens utöfning ur sigte. Som denna grundlag dess-
utom är uppvuxen på egen historisk grund med de tillägg
och ändringar, som lärdomar, hämtade dels ur egen dels ur
andra länders erfarenhet, framkallat, är i den samma mer än
1 andra länders efter utländskt recept tillagade grundlagar
tillfälle till konstitutionela konflikter undanröjdt. Den norska
grundlagens kännetecknande egenskap är, att den, tillkommen
före någon annan grundlag efter Napoleons fall, afsett att
dels skydda landets själfständighet i den nya statsrättsliga
ställning, hvari Kielertraktaten försatt landet, dels häfda folk-
friheten emot makten hos en konung, som därjämte bär en
annan krona. Den är ett hastverk och utgör ett aggregat
af bestämmelser, hämtade från andra länders grundlagar, såsom
Sveriges regeringsform af 1809, Förenta staternas af 1787,
1791 års franska och 1798 års nederländska, äfvensom 1812
års spanska konstitution. Detta oaktadt måste den med
hänsyn till den kraft, den visade sig ega att förena alla goda
krafter till att förfäkta och bevara norska folkets frihet och
själfständighet, ådraga sig en beundrande uppmärksamhet.
Den utgör till sina hufvuddrag ett af de många försök som
blifvit gjorda: att med tillämpning af Montesquieus teori om
statsmaktens tredelning tillvägabringa en jämvigt mellan
furstemakt och folkmakt. Uti bestämningen af statsformen
såsom inskränkt monarkisk visar sig, att man utgått från
monarken såsom statsmaktens utöfvare, styrelsens ledande
princip, begränsad i utöfningen af sin makt af de rättigheter,
som tillkomma representationen, att stifta lag, bevilja skatter
och kontrollera styrelsens handhafvande, hvartill kommer en
själfständig dömande makt, för hvilken såväl konungens råd-
gifvare som representationens medlemmar skulle kunna ställas
till ansvar och hvilken stode såväl under konungens som repre-
sentationens kontroll. I bestämmelsernas affattande är dock å
ena sidan konungens och å den andra representationens makt
så illa afvägd, att hvar och en kan ansvarsfritt drifva sin makt
utöfver det lagbestämda området. Konungen kan göra sin
vilja gällande utan medverkan af något för beslutet ansvarigt
Ny Sv. Tidskr. 8:de årg. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
