Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622 NORDISK STATSRÄTT.
båda rikena, hvarvid i de fall, då man anser sig böra tillerkänna
det ena riket rätt att, när så finnes nödigt, i lagen göra
ändring, tillägges förbehåll af giltighet endast för så lång
tid i ena riket, som motsvarande föreskrifter ega kraft i det
andra. Det ena rikets inbyggares ställning i det andra är
lika med främlingars, dock med en framför främlingar i all-
mänhet gynnad ställning, hvilket särskildt är genom lag till-
försäkradt norrmän i Sverige, hvarjämte med afvikelse från
den eljes gällande grundsatsen, att den ena staten ej
utlemnar egna undersåtar, förbrytare som tillhöra det ena
riket och begått brott i det andra, utlemnas till dess myndig-
heter. Till följd af de stridiga meningar, som uttalats an-
gående det sammansatta statsrådets organisation och befo-
genhet, angifver författaren dess kompetens såsom unionelt
statsråd med den begränsning af dess användning, som
hvartdera rikets själfständighet fordrar, och redogör noga
dels för de angelägenheter, som måste i detta statsråd af-
göras, dels ock för dem, som kunna där afgöras, dels slut-
ligen för sådana, som ej må där afgöras.
De bristfälligheter, som vidlåda föreningen, i det att å
ena sidan Norge icke har någon kontrollerande myndighet
såsom garanti för de utrikes ärendenas handhafvande på
ett sätt, som ej tillbakasätter dess intressen, och å andra
sidan Sverige saknar hvarje garanti för att still stöd för ri-
kenas gemensamma troner» och gemensam själfständighet
Norge fullgör sina förpligtelser till det gemensamma försva-
ret och de gemensamma institutionernas upprätthållande,
hafva framkallat reformförsök för att undanrödja de svåraste
olägenheterna, försök som dock alltid strandat på Norges
motstånd, hvilket, efter hvad det heter, nöjer sig med för-
eningen, sådan den är. Norge befarar nämligen af hvarje
stärkande af föreningen ett försvagande af sin ställning inom
den samma, medan Sverige, som i föreningen alltid blir det
land, som vid sig yppande yttre politiska förvecklingar får
taga första stöten, anser som ett oeftergifligt vilkor för för-
eningsändamålets uppfyllande, att, medan tid är, båda ri-
kenas samverkan ordnas. En sådan reform är af behofvet
påkallad, ty den söndring mellan konung och storting, som
är en följd af grundlagens brister, inverkar äfven på för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
