Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK STATSRÄTT. 623
eningen. Det parti i Norge, som drifvit stortingets makt
till dess yttersta gräns, går ut från folkrepresentationen så-
som statsmaktens utöfvare och den exekutiva maktens chef
såsom dess underordnade verktyg, till följd hvaraf och då
konungen endast i egenskap af Sveriges konung betraktas
såsom icke stortinget underdånig, å ena sidan norska stor-
tinget och å den andra den med Sverige identificerade ko-
nungamakten framställas såsom hvarandra bekämpande
makter. Konungen betraktas ej såsom unionskonung, ko-
nung öfver de båda förenade rikena såsom en enhet, ur
hvilken utgrenar sig en svensk och en norsk riksstyrelse,
utan norska riksstyrelsen bör utgå från stortinget, i förhållande
till hvilket konungen ej har annat än att besörja verkställig-
heten af dess beslut. Om dessa beslut skulle gå in på för-
eningens område och medföra rubbningar däri, så må för-
eningen därefter jämkas. Denna åsigt står i öfverensstäm-
melse med det partiprogram, som med frånkännande af
konungens rätt till veto i grundlagsfrågor grundar Norges
statsförfattning på parlamentarismens fordran, att represen-
tationens pluralitets mening skall vara den bestämmande. För-
eningen blir i öfverensstämmelse härmed reducerad till en
personalunion, af hvilken Norges själfständighet fordrar sär-
skild representation i förhållande till främmande makter ge-
nom särskilda sändebud i förening med ett särskildt utrikes-
departement. Enligt denna åsigt och med tillämpning af
den samma skulle, enär riksakten & 12 bestämmer att, hvad
Norge angår, dess bestämmelser skola ändras på det i Nor-
ges grundlag föreskrifna sätt, föreningens vara eller icke
vara bero af stortingets beslut, hvad Norge angår, hvar-
emot konungamakten och Sveriges riksdag ej skulle hafva
något att säga, medan Sveriges riksdagsbeslut i dessa ären-
den skulle fordra både konungamaktens och Norges stor-
tings beslut för att blifva gällande.
Af professor Aschehougs innehållsrika framställning
af såväl Norges som af unionens och Sveriges statsrätts-
bestämmelser visar sig, huru blottad på hållbara skäl denna lära
är. Hans ståndpunkt framgår klart af föreningens hänförande,
på sätt vi förr anmärkt, till en sådan sammansatt stat, som
i folkrätten betecknas såsom realunion med bibehållen själf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
