Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSK LITTERATUR 1888. 245
olika som här. Man måste äfven medgifva, att Gjellerup både
har följt den gamla folkvisan med vida större noggrannhet och i
själfva verkét gifvit en mera äkta tragedi än den Öhlenschlägerska,
hvilken för öfrigt aldrig räknats till denne mästares yppersta verk.
Ty medan det i Öhlenschlägers »Hagbarth og Signe» icke finnes
någon egentlig tragisk skuld, som måste försonas genom de äl-
skandes död, i det att förhållandet dem emellan från början till
slut varit oskyldigt och platoniskt, har Gjellerup genom att följa
folkvisan och framställa Hagbards nattliga besök i Signelills jung-
frubur på samma sätt som denna, samt genom att förlägga tiden
till den första kristna medeltiden, fått fram ett sådant brottsligt
moment, som kräfver tragisk försoning, genom hvilken åter igen
hjälten och hjältinnan höja sig öfver sitt öde, och i detta
hänseende står därför hans >»Hagbard och Signe» absolut öfver
Ohlenschlägers. Men dennes fasta, klara, harmoniska skaplynne
eger Gjellerup icke, han är ännu i sitt innersta för lyriskt lättrörd
för att alltid kunna träffa den klara, objektiva, plastiska form, som
öfverraskade i »Helikon»>. Det finnes utmärkta scener i >»Hagbard
og Signe>, den nordiska tonen är ofta träffad med stor konst, men
när allt kommer omkring, är kanske för mycken konst nedlagd på
denna dikt. Läsaren ryckes icke med, han känner sig allt emel-
lanåt starkt intresserad, men stötes i nästa scen tillbaka; ty saken
är, att Gjellerup här uppbjudit sin energi endast i vissa punkter,
dé erotiska och ett par halft komiska scener, samt att han, sedan
han kommit öfver den egentliga dramatiska vändpunkten, då Hag-
bard fångas i Signes jungfrubur, själf tyckes hafva blifvit litet trött
och slapp, så att hela de två sista akterna bära spår däraf. Öfver
hufvud erfar man det intrycket, att >Hagbard og Signe» liksom
»Bryllupsgaven» väl närmast är ett blott och bart estetiskt experi-
ment, som icke haft den betydelse för författarens egen person-
lighet som till exempel »Helikon» eller »Brynhild»>, ja icke ens
som >»S:t Just>. Att Gjellerup har tänkt sig, att »Hagbard og Signe»
skulle uppföras, vittnar åter om, att han vid sidan af en afgjord
talang att skrifva effektfulla scener och en ofta ypperlig dialog,
saknar den dramatiska 6502 ses, som borde kunnat säga honom,
att en tragedi, hvars hjälte i den ena hälften är en skön sköldmö
och i den andra en väldig bärsärk, icke låter sig spelas af nuti-
dens skådespelare inför nutidens publik.
Det var säkerligen för många en stor öfverraskning, att då
den i maj månad föregående år aflidne författaren Chr. K. F.
Molbechs Efterladte Digte vid jultiden utkommo, erfara, att »Dantes»>
och »Ambrosius> författare, som under flere år blott då och då
jåtit höra af sig, hade blifvit bortryckt midt under en lyrisk pro-
duktionsperiod, rikare och mera flödande än någonsin förr. I
själfva verket förhöll det sig likväl så. Af de i samlingen intagna
dikterna voro omkring tjugu skrifna under den korta tidrymden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
