Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 LONGFELLOW.
bred öfver axlar och bröst, med järn i muskler och senor.
Nötbrunt ansigtet var, men det röda skägget var redan
stänkt med flockar af snö, som häckarna fram i november.
Uti hans närhet satt John Alden, hans vän och hans sam-bo,
skrifvande ifrigt och väl vid fönsterbordet af furu,
med sin skära och sachsiska hy, ljushårig och blåögd,
än i sin ungdoms dagg och dess skönhet, liksom de fångar,
Sankt Gregorius såg och sade: »Ej angler, men änglar».
Han var den yngste af alla de män, som kommit på May-
Flower.
Plötsligt tystnaden bröts, och störande skrifvarens ifver,
talade, stolt i sin håg, Miles Standish, kaptenen i Plymouth:
»5e på armeringen här, på krigarevapnen, här hänga,
fejade, blanka och rena som just till parad eller mönstring!
Här är svärdet, i Flandern jag svang, och detta mitt harnesk
frälste en gång i en fäktning mitt lif — den da’n lär jag minnas.
. Framtill här kan du se, hvar bucklan gjordes af kulan,
hvilken en spansk musketör sköt af precis på mitt hjärta.
Hade ej plåten varit af stål, så skulle nog Standishs
multnade ben i Flanderns kärr nu ligga förgätna.>»
Svarade Alden så, med blicken fäst på sitt papper:
»Herren det var, med sin andedrägt han hejdade kulan,
skyddade dig i sin nåd, att blifva vår sköld och vårt vapen.»
Döf för ynglingens ord, kaptenen talade åter:
»Och blankfejade se’n, vill -du se, som uti ett tyghus,
därför att själf jag det gör och lemnar ej saken åt andra.
"Själf är likaste dräng’, så säger med rätta ett ordspråk.
Vapnen jag sköter så ömt, som du din penna och bläckhorn.
Och mina krigare se’n, min tappra och väldiga härsmakt:
tolf fullrustade män, enhvar med gaffel och luntlås,
aderton kronor i måna’n och därtill föda och byte:
och, likt Cesar, jag vet, hvad hvarenda af bussarne heter.>
Leende talte han så med en glans i sin blick, som när solen
leker på hafvets våg och slocknar i nästa sekunden.
Alden log, där han skref, och åter begynte kaptenen:
» Titta, du härifrån ser min brons-haubitz, som planterats
uppe på kyrkans tak, en predikare utan allt omsvep,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
