- Project Runeberg -  Berättelser af Onkel Adam /
62

(1854) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh With: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Ett giftermål af kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ser magistern! det der lilla välsignade knytet — hon är bäst
hon, sade patronen lugnare — nu gå vi opp på milt rum och ta ett
parti bräde.

— Jaså — Jan — åh ja — får gå, sade patron, som den
qväl-len ej kunde spela sill gamla spel med samlade tankar. — Vet
magistern — tre gånger har jag stått i brudstol. Första gången gifte
jag mig med en enka — det var en duktig hushållsmenniska, men
hade ej ett rundstycke. Det der ställdes ihop af mor min — åh ja,
det gick bra — men vår Herre kallade henne. — Sedan tänkte jag:

— nej, Socius, nu skall du ha penningar och så gifte jag mig med
min andra salig hustru. Inte var jag kär inte, men jag var klok —
hm — emedlertid så gingo åren, vi samlade ihop några fyrkar och
jag köpte det här bruket. — Nu dog min hustru och så tänkte jag:
Du har aldrig fått gifta dig efter tycke. Så såg jag mig omkring bland
landsens döttrar, men ingen föll i smaken, utom en majorsdotler —
fröken Betty — en mycket söt flicka. Jag anmälde mig, men si hon
sade uppriktigt: jag vill inte ha brukspatron, jag är för ung och ni
för gammal — ni skulle endast bli olycklig med mig. Gud välsigne
henne för det ordet.

Kom såsom revisor vid bruksegares hypotekskassa upp till
Stockholm och fick rum i bagar Davids backe. Råkade så hos min
värdinna — fru Prack — min nuvarande hustru. Vacker flicka,
tju-gutre år gammal — fri.

— Nåh, jag blef bekant med familjen — bjöds på thé, trakterad
med musik — bjöd igen på operan, reste med dem till Gripsholm —
bjöds på alla tillställningar; men jag var bränd på att fria. Då sade
mamma en qväll: Brukspatron tycks vara så ensam i verlden.

— Ja, visst är jag ensam, sedan salig hustru min dog.

— Nåh, skall ni ej utse er en annan?

— Men ingen vill ha mig.

— Ingen? — tror ni då att ej en ädel man kan bli gift?

— Men jag är så gammal.

— Aldern gör ingenting — en god flicka gör ej afseende på
ålder och utseende — hon ser endast till själen. —■ Sök efter en ädel
maka, som passar er — och ni skall säkert finna.

Jag tog Gud i hågen och fjorton dar efter friade jag till mamsell
Lina. Hon begärde betänketid, hon ville rådfråga sitt-hjerta. — Hon
hade aldrig känt kärleken, hon hade aldrig drömt om att bli en mans
maka och så vidare. Åtta dagar efter så fick jag ja och så blef det
bröllop och så reste vi hit ner, nemligen sedan både mamma och
Lina vid afskedet fått konvulsioner. Det är fasligt med de der ner-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free