Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kära brorsonen begrep att han gått för långt, Mimmi funderade
på hjertats mystér och jag på det der ”lämpliga sättet.”
Som sagd t var, aftroppade herrarne, och jag och Mimmi skulle
nu talas vid.
— Bästa Mimmi, du talade länge med Alfred, hvad talade niom?
— Vi? — jo vi talade om hans mor.
— Nå, hvad då?
— Jo, ser du — öfversten är kallare än jag trott honom om;
— att så kallt, så hårdt slita sönder själens fina väfnad!
— Hur då?
— Alfred är en helt annan menniska än man skulle tro om
lians ungdom.
— Alfred är en stor skälm; man hör honom aldrig tala allvar.
— Ja, man döljer ofla hjertats djupaste sår under skämtets yta.
— Men han har intet hjertsår, och om han har sagt dig något
sådant, så är det osanning, skämt, icke illa menadt, men ...
— Jaså.
— Men han har verkligen skämtat om han inbillat dig något sådant.
Mimmi reste på sig.
— Bästa Mimmi — han är en stor skälm, du bör ej tro ett ord
af allt som han sagt.
— God natt, bästa Margret.
— Du blir väl ej ledsen på mig?
— Nej bevars — men jag känner dig nu tillräckligt.
— Ja, det vore väl, du inser således . . .?
— Ja, jag inser att jag blifvit bedragen.
— Nej, nej, det var ej hans mening.
— Nej, inte hans; men, Margret — jag trodde mig i dig hafva
träffat en vän, en väninna, i hvars hjerta jag någon gång kunde töm-
, ma mina känslors öfversvall; men nej — du är af is — du kyler —
kom ej när mig — du känns som ett af polens isberg — hu! jag
ryser — jag ryser öfver en själ, en ande — (hon tog på sig hatten.)
— Men, Mimmi . . .
— För en ande så svart, så djefvulskt kall som din. — Med
dessa ord störtade hon på dörren.
— Nå, hur gick expeditionen? frågade öfversten.
— Jo, så att vi blefvo hufvudovänner.
— Ja, det var elt vackert spektakel — den förbannade slyngeln,
nu har han ställt till tills Emma kommer hem.
— Men, onkel, hon är bara min syster — det är väl inte farligt.
— Ja, det gör ingenting, du må ha tio dussin gamla käringsystrar;
men det der M:et på rutan — är det rimligt att säga till en treltisju
v^ooQie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
