Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En konsert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
variationer på motivet: »Snippt snapp, snorum; hej bassalorum!» Han hade
knappt slutat, förr än en handklappning och stampning, en förtjusning
af den mest kannibaliska natur uppstod. Ändtligen ropade den
musikaliska publiken: da capo! och herr Pinaquinto lät åter höra sin stråke.
(Stråken ger väl sjelf ingen ton; men man brukar i alla sköna konster
pars pro toto, emedan man eljest beständigt nödgades tugga om samma
ord.) Jag förbigår med tystnad alla öfriga stycken, liksom exekutionen,
emedan jag framdeles vidare skall derom orda.
Nog af, den musikaliska verlden var »berusad af tonernas makt»;
hvarenda kongl, sekreterare försäkrade, att herr Pinaquinto var den
ende i sitt slag, och två kammarjunkare försäkrade mig, att herrar
Berwald och Nagel, salig Westerdahl icke förglömmandes, ej dugde ett
halföre mot herr Pinaquinto, »som är född i Bologna», sade den ene,
»precist i samma hus, der jag under min italienska resa logerade».
När jag gick hem öfver Norrbro, hörde jag folket framom och
bakom mig sorla öfver sin förtjusning – hela Stockholm var i
hänryckning.
Allt derföre uppträdde jag andra dagen i en tidning med följande
konstkritik:
»Gårdagens afton gaf hufvudstadens publik en konstnjutning, som
vi utan tvekan kunna försäkra var den största och kanske enda på
många decennier. Herr Pinaquintos stråke, som i hela Europa låtit
höra sig och öfver allt uppväckt en sann förtjusning och den mest
odelade beundran, hade äfven på vår musikaliska publik samma
förtrollande verkan, och talrika stormande applådissemanger och flera
da capo mötte den frejdade konstnären efter hvarje nummer, som han
än med lekande humor, än med ett högtidligt allvar lockade ur
instrumentet.
Vi måste erkänna, att vi i synnerhet fastade oss vid herr Pinaquintos
egen komposition: Snipp, snapp, snorum; hej bassalorum. Detta
herrliga stycke sätter herr P. i bredd med, om ej öfver, de fleste andra
kompositörer, och sjelfva exekutionen hade ett lif, en verve, en vitesse,
en sanning och gedigenhet i föredraget, att den öfverträffade hvarje
aning om hvad som kunde åstadkommas på instrumentet.
»Vi kunna aldrig glömma detta jollrande, glädtiga föredrag, som
stämplade Snipp, snapp, snorum. Detta var en förtjusande kaskad af
herrliga harmonier, som störtade ur strängarne under konstnärens hand,
skalkaktiga genier, som leende kringfladdrade i en spmrriarskv, böjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
