Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En konsert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&n konsert. * i
och sänkte sig och doppade sina snöhvita vingar, än i den gröna vågen,
än i den blå etern; det var kärlekens, ungdomens och frihetens lycka
och fröjd, öfversatta i toner.
»Men snart ombyttes styckets karakter: allvarsam och högtidlig
framdånade, efter en smakfull öfvergång af de skönaste brytningar,
*hej b as salorum» som en tolk af en högre verlds åskådning, af
mannakraft och sjelfmedvetande. Med mera kraftfulla drag, med en full
stråke förstod konstnären att åskådliggöra menniskolifvets allvarligare
sidor, Vi kunna aldrig förgäta det allvar, den renhet, den styrka, som
uttryckte sig i hej!! icke förgäta det aftynande, det i en englaren ton
försvinnande bassaloruml! hvars sista dallringar bortdogo likt en salig
ande, som gömmer sig undan jordlifvets blickar och ännu från en
annan verld tillhviskar oss tröst, tro och försoning.»
»Vi återkomma en annan gång till en recension af hvarje stycke
särskildt; våra känslors öfversvallning tillåter oss icke att nu ingå i en
vidlyftig kritik öfver partikulariteter. Likväl måste vi erkänna, att
kapellet gjorde sitt till och att hrr Randel och Gehrman med temlig
renhet föredrogo de små partier, der man kunde få höra dem särskildt;
men att för dem, liksom för alla andra, mycket står att lära af hr
Pinaquinto, hvilket omdöme troligen icke skall stöta de omnämnde
herrarne, hvilkas förtjenst vi i öfrigt icke vilja disputera.»
Sådan var min recension af hr Pinaquinto, och man kan ej neka,
att man uti den finner en klar uppfattning af konstnärens »skaplynne»
och en lika klar framställning. Konstkritiken är till endast för att
åskådliggöra en konstnärs eller ett konststyckes relativa värde, och
onekligt är att man, på det sätt jag går till väga, skall begripa det.
Jag leder på detta sätt den musikaliska publikens smak och
skönhetskänsla, och det är möjligt att man vid nästa representation kramar
i hjel hr Pinaquinto, eller åtminstone på något handgripligt sätt låter
honom känna den allmänna förtjusningen, och när hr Pinaquinto efter
konsertens slut skall gå hem, är det ej rådligt att han faller omkull;
den hänryckta publiken skulle då troligen draga honom hem - vår
svenska beundran har inga gränser.
Jag föreställer mig just hvilket uppseende min konstkritik bör
hafva; alla de, som af hört hr Pinaquinto och som icke viste hvad de
skulle säga, få nu ord i munnen och en skeppslast beundran; de, som
åter icke hafva hört honom, få, efter mitt förmenande, en tydlig
föreställning om huru det lät, så att man med en sådaji konstkritik i nä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
