- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
24

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En revolution

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 Berättelser, skizzer och noveller,

gatan, då den fick orsak att åter samla sig, emedan stadsvakten, 8 man
stark, anförd af rådstuguvaktmästaren, kom dem till mötes.
Klarman-skan öppnade sitt fönster och skrek: »ser ni nu, edra uslingar, att ni
hvarenda käft skall i kurran.» Ett hagel af sten mot krogens rutor
blef folkhopens svar; rutor klingade ned på gatan.

»Ännu en salva till!» skrek basrösten, och åter haglade ett
stenregn mot de återstående rutorna.

Jag förskräcktes: »detta kostar blod», tänkte jag vid mig sjelf,
»och här kommer den oskyldige att; lida för den skyldige; sådant har
händt förr, och kanske kommer det att bestämma, hvar nästa riksdag
skall hållas, för att ej blifva för rikets ständers frihet och säkerhet
vådligt.»

Jag förbjöd mitt husfolk att titta utom porten; ty jag förmodade,
att stadsvakten skulle gå militäriskt till väga och visa sitt egande mod.
Det är med stadsvakter och garnisoner liksom med den, om hvilken
sagan förtäljer, att han var förtrollad och bestämdt på vissa
olycksdagar måste utgjuta blod, om han också måste skära sig i sitt eget
finger; men på hans segervanda svärd sågs emellertid sålunda alltid
fiendens blod.

Borgmästarens anstalter voro vördnadsbjudande.
Rådstuguvaktmästaren tågade fram med sina åtta man i militärisk takt, en ny
Leonidas i gatans Termopyle. Man känner ett visst lugn, då man ser
en disciplinerad styrka antaga för att qväfva anarkien, ty den förra har
»pligten och äran till sitt mål», då deremot den senare blindt följer
»dagens hugskott». Denna gång var det likväl endast »nattens», ty
klockan var »ellofva slagen».

Rådstuguvaktmästaren steg fram och befalde folket, å magistratens
vägnar, att skingra sig, utlofvande amnesti (nemligen i händelse man
icke fick tag i någon); folkhopen tycktes betänka sig, och troligen hade
revolutionens hydra blifvit qväfd i lindan, om ej Klarmanskan stuckit
*sin tunna näsa ut genom en sönderslagen ruta och ropat:
»Rådstugu-vaktmästare, stå inte der och predika, utan slå i hjel packet och kör
dem åt h-té; kom se’n in och ta’ en sup.»

Denna uppmaning till kraftfull het hade alldeles motsatt verkan
mot den beräknade; folkhopen blef icke förskräckt, utan endast retad,
och en mängd projektiler, hemtade från gatan, haglade mot den
disciplinerade styrkan. Jag såg då en af de upproriskes hop springa efter en
närstående skottkärra och dermed ställa sig vid ett gathörn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free