Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra studenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyra studenter. 4f
De fyra voro således skilda, voro utkastade i den vida verlden,
liksom olikartade frön, hvilka uppväxa till olikartade växter och blomma
vid olika tider.
Många år derefter företog Ehrnfried en resa genom Sverige; han
hade sammansparat så mycket penningar, var ungkarl och reste blott
för sitt nöje och för att bese vårt sköna fädernesland.
Det var en vacker sommarmorgon, då han for förbi Snytterby
kyrka. Der låg komministergården, en liten samling af rödmålade hus,
ej långt från kyrkan, som, gammal och grå, stod der som en sörjande
moder bland sina sofvande barn. Det är ej så oriktigt, att katolikerne
anse kyrkan som menniskornas moder, det är omkring henne dock
alltid barnen samla sig till slut, det är inom hennes ringmur de slumra,
de stackars barnen, och glömma sina små sorger, sina leksaker och
sina vänner.
»Komministern heter Jonsson», svarade skjutsbonden på Ehrnfrieds
fråga, och i samma ögonblick af speglade sig med da guerro typisk
noggrannhet den hederlige kamraten Jonsson, »arbetsmyran», som hjelpte
dem att skratta åt Wimmerkant i tiden.
Det var naturligt, att Ehrnfried lät köra in i komministergården.
Ett par hvithåriga barn, det ena klädt i kolt, sprungo på gården och
kröpo bakom brunnskaret, för att ostörda och obemärkta betrakta den
främmande och hans granna vagn. Ehrnfried gick bort till dem och
frågade dem efter pastor Jonsson.
»Pappa», sade den ene gossen och torkade sig om näsan; »pappa?
ja, han är ute på gärdet, der de bryta sten.»
Utan att förut gå in, skyndade Ehrnfried, efter barnens anvisning,
ut på åkern.
En praktisk man skulle naturligtvis först gått in i huset, blifvit af
en piga invisad i en tom sal, med gamla taflor på väggarne, han skulle
en half timme gått och bekikat taflorna, och ändtligen på en knarrning
i dörren förstått, att frun kommit, han hade då vändt sig om, bugat
sig, sagt sitt namn och förklarat, att han tagit sig friheten att vid sin
genomresa helsa på, emedan, etc. etc., hvarefter frun skickat ut efter
sin man, som gått in bakvägen, rakat och snyggat sig litet, och
slutligen kommit in, för att välkomna gästen.
Alla dessa omgångar skulle en praktisk man iakttagit, men
Ehrnfried var ej en sådan, och derföre gick han direkte ut på åkern till sin
ungdomskamrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
