Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra studenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Berättelser, skizzer och noveller.
Ehrnfried såg snart på afstånd sin gamle vän, med pipan i
munnen, bäfvande på en stång och vägande upp en sten, som ett par
drängar försökte att »brösta» upp, det vill säga, med bröst och axlar
lyfta ur hålet. Ehrnfried kom närmare, utan att blifva bemärkt, och
hörde att pastorn sade:
»Det var en riktig hund till sten; tvy vare mig, tog jag icke i,
så att det riktigt gör ondt i armarne!»
»God dag, bror Jonsson!» yttrade Ehrnfried och slog sin vän på
axeln.
Denne vände sitt rödmosiga, feta ansigte mot den främmande, tog
af sin gamla, svarta kaskett och sade:
»Jag vet inte, min herre, med hvem jag har den äran.»
»Känner du ej igen mig?» yttrade Ehrnfried; »känner du inte
igen den gamle Ehrnfried?»
»Ehrnfried», upprepade komministern, »ja så, professor Ehrnfried;
ja nu känner jag igen herr professorn. Kors, det var riktigt roligt att
råka professorn.»
»Professor! hvad är det?» sade Ehrnfried, något missnöjd med sin
gamle vän; »vi äro väl bröder, är det icke så?»
»Jo, viserligen», svarade komministern; »men en fattig komminister
på landet - jo, om herr bror tillåter, så är det en heder för mig.»
»Säg ej så, käre Jonsson; vi äro ungdomsvänner, är det ej så?
Ungdomsvänskap är ju alltid densamma, den vissnar aldrig; vi sade
ju så alltid fordom i vår studenttid.»
»Jaha, det var i den tiden», svarade Jonsson och småskrattade;
»ja, herre Gud, hvad man i ungdomen är en helt annan menniska, än
man sedan blir! - Bror, ursäkta, att jag är så oputsad; om jag väntat
så rart främmande, så skulle jag visst. . . vill inte bror vara god helsa
på inne och taga sig en liten frukost, så god som man här på landet
kan ha det.»
»Hjertans gerna, Jonsson, kom,»
De begge ungdomsvännerne gingo nu, efter tjugo års skilsmessa,
åter arm i arm; men allt var sig så olikt.
Ehrnfried var nu en på lärdomens fält namnkunnig man, hans
skrifter lästes i hela den lärda verlden, på hans skrifbord lågo hvarje
dag bref utifrån, »med artigheter för den frejdade mannen». Inom sitt
fädernesland var han hedrad lika mycket för sin djupa kunskap, som
för sin författareförmåga, och af ungdomen för sin ungdomliga själ; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
