Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra studenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Berättelser, skizzer och noveller.
ångestsvetten på den stackars professorns panna, så djupt hade dessa
än skärande än hesa toner, som i ett oupphörligt virrvarr korsade
hvarandra, gått in i hans själ. Adelaide Charlotte betackades och fru
mamma skrupensade upp sin dotter, att hon, då en så välkommen
främmande var närvarande, utvalde en af sina simplaste arier, som
han troligen hört hundrade gånger förut.
Det var sant, men han hade hört den sjungas af Jenny Lind och
fru Gelhaar, och han kunde således försäkra, att han aldrig hört den
så sjungas, som nu af mamsell Adelaide Charlotte. Derefter spelade
flickorna ett å quatre mains, der lilla Euphrosyne kom af sig i basen
och fick knuffar af sin syster och moraler af mamma. På detta sättet
gick det hela qvällen.
Supén var färdig, man satte sig, herrarne disputerade om huru
korten suttit och huru de bort sitta, emellanåt afbrutne af någon artighet,
som hofpredikanten Krypen riktade till damerna eller till professorn för
hans charmanta skrifter, af hvilka han sade sig läst flere, »med mycket
nöje och bifall».
Måltiden blef ändtligen slut; herrarne skulle sluta af spelet och
Ehrnfried gick, åtföljd af hela sällskapets artigheter.
När han kom ner på gatan, drog han djupt efter andan och såg
upp till den glindrande våningen. Den föreföll honom så ensam och
öfvergifven; ty det bodde ingen ungdomskraft derinne; de unga der
funnos hade man spalierat, man hade spetat upp den rika kronan på
en ställning, der hvarje qvist vantrifdes och fälde sina löf. Det enda
man kan säga om espalier eller ett barn, som i otid blifvit intvingadt i
konveniensens former, är att i begge fallen det har fordrats mycken
möda för att få dem - så platta och så saftlösa.
Det var en ledsam upptäcktsresa han gjorde, den hederlige
professorn, men det var hans egen skull. Hade han sett verlden sådan
den är och ej blott sådan den skulle vara, hade han ej funnit sig
bedragen i sin väntan; men han hade studerat menniskorna som man
studerar böcker, han hade aldrig gjort sig besvär att se efter
tryckfelen, ty han läste ändå alltid rätt, huru rasande det också var tryckt;
var en hel mening eller ett ord öfverhoppadt, läste han ändå rätt, ty
han fann genast hvad der borde hafva stått. Vi enfaldige, som lefva
ibland folk, veta bättre än en sådan lärd huru det verkligen förhåller
sig, vi äro prosaiska vi, tack vare den prosaiska verlden.
Det var en vacker sommarafton han passerade vägen fram åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
