Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra studenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyra studenter. 49
Björkebergs gästgifvargård. På afstånd, midt öfver sjön, såg han en
stor hvit byggning, hvars fönster strålade mot solen. Det var
Björkviks egendom, tillhörande den fjerde af vännerna, baron Gyllenstråle.
Vår goda professor hade så illa råkat ut de begge förra gångerna,
att han med ovilja vände sina blickar från de i rödaktig färgskiftning
glindrande fönsterraderna och såg utåt sjön, der en båt med hvita segel
var synlig. »Der seglar någon!» yttrade han till sin skjutsbonde och
pekade på det hvita seglet.
»Ja», svarade denne, »det är visst baronen på Björkvik, som är
ute och fiskar i solglänningen.»
»Han fiskar således», yttrade Ehrnfried vid sig sjelf, »det är ett
barnsligt nöje, jag trodde knappt att ett justitieråd skulle roa sig med
fiske.» Emellertid huru det än var, försonade åsynen af den lilla
båten, der hans gamle vän roade sig med fiske, vår hederlige professor,
och just då han hunnit förbi sjöns ena ända och skulle köra förbi
den vackra grinden, som ledde till allén, befalde han att vända ditin.
»Det må gå huru det vill», tänkte han vid sig sjelf, »det kan aldrig
gå befängdare än hos Wimmerkants»; - han var härdad mot allt.
Herrgården var på en gång prydlig och storståtlig, men det som
gladde Ehrnfried var en viss treflighet, som öfverallt lyste fram och
som gjorde stället till en kär vistelseort för hvem som helst. Den hvita
byggningen hade blott en våning åt gården, fastän den åt sjön skyllrade
med tvenne; den låg nemligen på en backsluttning. Gården omgafs
af en krans blommande kastanier, hvars pyramidformiga blomklasar
strödde ett lätt snöfall öfver den gröna gårdsplanen.
Det gladde professorn, att det syntes så få spår på gården, att
den var grön nästan helt och hållet, och att således baronen ej hade
någon stor umgängelse här på landet.
Ehrnfried hade knappt hunnit göra dessa betraktelser, förr än en
medelålders man, klädd i lätt sjömansdrägt, kom genom trädgårdsporten
åtföljd af ett par gossar; han skyndade mot Ehrnfried; det var den
gamle vännen Gyllenstråle, som nu kom ifrån sjön. »Är det du», sade
han och smålog, »är det du, Ehrnfried? Välkommen, gamle bror!»^
Professorn, Öfverraskad af detta tilltal, blef alldeles förtjust och tog
sin vän i famnen. »Tack för länge sedan», ropade han, »och tack
derför, att du ännu ar densamma som förr.»
»Välkommen, välkommen, bror!» sade baronen och gjorde sig lös
ur vännens armar. »Se här äro mina gossar, den ene tolf, den andre
Wetterbergh, Berättelser) skizzer och noveller: A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
