Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grannflickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Berättelser, skizzer och noveller.
och gifve eder lycka och glädje och en salig död» - då förstod
Lindgren hvad hon svarat och närmade sig.
»Tack, fader Hjulström», sade den öfverlycklige gossen och lutade
sig ner, »med Guds hjelp skall jag sköta verkstaden, så att hvarken
mor eller Johanna behöfva svälta.»
En rörelse, deri kärleken och sorgen öfver en befarad skilsmessa
hade parat sig, syntes härvid i de ungas ögon uti några tårar, men
vemodet hade nästan öfverhanden vid granskapet mellan döden och
kärlekens lycka.
Den fattiges lif är en fortsatt strid, och hvad gör det honom, om
han stupar och när han stupar, innan eller sedan han eröfrat sin trofé
- hur det går, faller han med äran. Presten kom, och vid kaffet
fick han veta förlofningen mellan de unga tu.
»Det väntade jag icke här», sade han; »inne hos kommerserådets
är stort kalas, ty mamsell Regina skall äfven förlofva sig i dag; här är
således en sådan högtid i begge husen, men firad på olika sätt: här
med böner och suckar till honom, som allt godt sänder och sist en
salig död, fader Hjulström! men der uppe med en stor fest, der man
föga tänker på Gud.»
Johanna satt der med nedslagna blickar och mindes sin forna
lekkamrat, såg det lilla glada barnet krypa igenom det gamla planket och
leka in i svarfvarens lilla täppa, och nu gjorde hon en jemförelse och
tänkte på kammarherren Jules och suckade: »stackars Regina!» och
kastade en glad blick på sin fästman, den hederlige Lindgren.
Der uppe i det stora huset voro nu gästerna samlade; Regina,
klädd som dagens drottning egnade, mottog allmän beundran och
hyllning, Jules var förtjusande i sin uniform med den stora nyckeln på
baksidan, hela verlden sade: »hvad den vackra Regina är lycklig», och
Regina trodde det nästan sjelf, då hon visade damerna de dyrbara
fästmanspresenterna, som lågo upplagda på ett bord.
Fru kommerserådinnan var glädjen sjelf, och rådet hade för
tillfället bortlagt sifferminen och var en artig värd. Sjelfva den hederlige
herr Trygger, tyst och sluten, det är sant, men klädd i nya svarta
kläder, hvartill han af kommerserådet fått sig fem alnar af Wetterlings
och Vougts, stod med händerna på ryggen borta vid kakelugnen; hvad
han tänkte vet hvarken Freja eller skalden och ännu mindre »I som
älsken», men det är troligt, att han ansåg den ståtliga förlofningen
ungefär som ett hafven och tyckte att glädjen smakade liksom sjödrucken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
