Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grannflickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Berättelser, skizzer och nov eller"
»God morgon, kära Regina», säger han och kastar sig i soffan;
»hade du roligt på din mors bal i går aftse?»
»Så der; men hvarför kom icke äfven du?»
»Jag! hvad har jag att göra på fru svärmors soiréer i sin våning
- din mor, kära Regina, är rent af galen; hon ruinerar sig och oss,
- salig gubben höll ordning i huset han; men nu förstör gumman på
sin fåfänga allt hvad vi och barnen skulle ha efter henne; hon bör stå
under förmyndare!»
»Bästa Jules, kom i håg att hon är min mor!» »Ja, ja, min vän,
det är just det jag vet, och det är det, som gör mig förtviflad - hvem
af mina likar vill umgås, riktigt amikalt umgås hos oss, så länge hon
med sina månglerskefasoner visar sig i cerclen, och man beständigt blir
påmind om att friherrinnan Jules är kommen ur snusboden: - vet du
hvad, Regina, man kan det icke.»
Friherrinnan bleknade allt mera, hon fann sig sårad i hjertats
innersta rot; men hon stillade sig och sade blott: »bästa Jules, du är för
sträng mot mamma l» »Ha, ha, ha, sträng, säger du; nej, min vän,
jag skulle ändå intet synnerligen bry mig om den så kallade
mesalliansen, du vet att jag sätter mig öfver alla fördomar, fastän man ej kan
neka, att en ättling af en förtjent och stor man är något helt annat,
än en arfvinge af personer, som aldrig gjort annat än vridit strutar och
omsaltat sill; men som du vet är jag icke fallen för fördomar hvarken
för eller emot, nog af om den saken; men ser du, den der
spottstyf-vern, jag fick efter salig gubben, förslår ej långt, och om din mor håller
på som hon börjat, är det snart förbi med herrligheten - vi måste
göra konkurs, Regina; se deri ligger knuten.»
»Min Gud! Jules, är det så? Har du förstört alla femtiotusen,
som du fick med mig? det är ju mina pengar, som du lyser med, och
du ruinerar mig.»
»Se så», sade baronen; »ni är ganska intagande, då ni påminner
mig om edra penningar, de der penningarne, som ni har medfört i
boet. Ni’ torde icke påminna er», fortfor han småskrattande, under det
en lindrig rodnad af vrede spridde sig på kinderna, »att hvad ni är,
är ni genom mig, genom mig och mitt namn, och att de der
femtiotusen, hvarom ni skriker, af er sjelf äro förstörda, min nådiga
friherrinna af silltunnan.»
»Min Gud, jag blir sjuk, jag dör», ropade friherrinnan bleknande.
- »Då vill jag icke genera er i ert lofliga företag», sade baronen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
