Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trohet intill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
?6 fe er ätt et s er, skizzer och noveller.
»Jaså, nu mins jag», svarade kapten, »hon var polska, tror jag.»
»Ganska riktigt, onkel», sade Etienne småleende, »hon var från
Polen, och en ganska ädel och skön dam; porträttet af henne finnes
på Gripsholm. Då man», fortsatte Etienne», föreslog henne att skiljas
vid sin gemål, visade hon underhandlaren sin vigselring, hvari stod
skrifvet: »Ingen utom döden.» Detta var svar nog. På Fylles halsband
står: Trogen intill döden; jag har nemligen ämnat honom åt min
tillkommande hustru.»
»Trogen intill döden, jaså», sade kapten och drog en lång pust
ur pipan; »mamma! är maten färdig? jag är förbannadt sugen i magen.»
Vi satte oss till bords; det var en enkel landtlig måltid, med
spickefläsk och stufvad potatis, smultron och mjölk och derpå plättar
med krusbärssylt; de unga tu hviskade om kärlek och tro och enighet
och glädje, under det att jag af onkel Simon underhölls med en kuriös
och underbar historia, huru Stjerna, en hans favorithäst, hade blifvit
»kotad» i landen och öfvergifven af »vettrinären» i staden, men dock
slutligen botad af Mårten i Skrällaretorpet, som rört ihop något »sattyg
till smörja», hvarmed han »balsamerat» hästen, samt att samme Mårten
hade en ypperlig »inksmörja», so>m frätte bort »inkar» så stora som
knytnäfven inom några dagar: en sådan der bonddoktor, mente
kaptenen, viste mycket mer än de der vettrinärerne från Stockholm, både
om kreaturs- och menniskosjukdomar.
Efter måltiden sutto de »unga tu» ännu en stund i tysta samtal.
Herre min Gud! tänkte jag vid mig sjelf, hvad kunna då de der begge
hafva att pladdra och tassla om hela långa dagen. Jag kunde ej då
begripa det; men sedan jag sjelf blifvit förlofvad, förstod jag det
ganska väl. Nu, sedan jag varit gift ett halft dussin år, börjar det åter
att blifva mig obegripligt.
Onkel Simon och min tant började snart att blifva sömniga, och
gubben menade att man borde taga tiden i akt och lägga sig bittida;
»sömnen före midnatt är den helsosammaste» och »morgonstund har
guld i mun» voro två regler, som snart åtskiljde sällskapet.
»Etienne», sade Göthilda, »det blir som vi öfverenskommit, i
vigselringen skall stå, liksom i Katharina Jagellonicas, »ingen utom
döden.»
Ingen utom döden kan skilja oss, sade begge, ingen utom döden;
i döden din! med mera, som var af samma innehåll; se der hela
samtalet mellan de älskande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
