Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trohet intill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Berättelser, skizzer och noveller*
Göthilda stod der lifslefvande framför mig, elegant klädd och med den
fryntligaste min i verlden.
’ Jag blef verkligen något förlägen, ty sammanträffandet var så
oför-modadt, och dessutom var hon ej ensam, ty en gentil ung man, som
var militär - han hade nemligen mustascher, fastän svartklädd - följde
min kusin.
»Det der», sade Göthilda skrattande, i det hon presenterade mig
för den elegante herrn, »det der är min kusin, notarien Adam; är det
inte så, min bäste? Notarien?»
»Registratorn», rättade jag.
»Register . . . hur var det, min gode Adam?»
»Registratorn.»
»Registratorn», skrattade Göthilda, »de der civila titlarne äro
ganska komika; herr registratorn, till exempel, eller referendarien, eller
hvad tycks om Curator ad litern, eller den lilla nätta titeln: hr
tull-distriktschef-sekreterare; det är i sanning ganska romantiska titlar.
Jag undrar, min gode öfverste», fortfor hon, vändande sig till sin
granne, »hvad mamsell Bremer, eller fru Flygare, eller friherrinnan
Knorring skulle kunna säga, om det folie dem in att till
hufvudper-soner i någon af sina romaner låta en Curator ad litern träda fram
och vara förtvifladt kär i en notariuska; det skulle blifva löjligt, om
både herr Curator ad litern och notariuskan slutade med ett
romantiskt sjelfmord å quatre mains. Au revoir, herr kusin», sade hon till
mig,- nickade ett farväl och gick; »jag bor i huset n:o 10
Regeringsgatan. »
Jag .fortsatte min väg, och åtskilliga tankar flögo genom mitt
hufvud. Det är en dum sak, mitt herrskap, att reflektera, och om ni
viljen följa mitt råd, sä är det lugnast att låta bli. Den unga enkla
flickan var borta; kusin Göthilda var en elegant dam, elegant och
modern in i det innersta af sin själ, polerad och ytlig, grann och
glänsande: hennes munterhet och hennes små infall voro juvelprydnader
för hennes själ, men tårarnes perlor hade hon bortlagt, medlidandets
och kärlekens tårar, som äro själens perlsmycke, hade hon tappat, och
i det stället prydt den med qvickhetens facetterade rosenstenar, som
ej ens. få infattas i guld utan blott i silfver. Jag beslöt att besöka
henne, och kl. 4 samma dag stod jag i tamburen hos min kusin.
»Anmäl mig hos friherrinnan», sade jag till betjenten, och strax
derefter fick jag inträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
