Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trohet intill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trohet intill döden. 79
Min kusin satt vårdslöst tillbakalutad i en chaiselonge och läste i
en bok, som hon bortlade vid mitt inträde; hennes ansigte bar
stämpeln af oro, då hon sade:
»Jag har väntat er, bäste kusin Adam, ni skall vara min vän och
rådgifvare; sätt er, kusin», fortfor hon, i det hon satte sig upprätt,
»och var uppmärksam på min berättelse.»
Jag satte mig, förvånad öfver denna början.
»Nå väl, kusin Adam», fortfor hon, »har ni sett till min herr
man?»
»Nej», svarade jag, »jag väntade att träffa honom hemma i dag,
är han ute?»
»Jag vet inte», sade Clothilda, »ty han bor icke här i huset. Ack
Adam, jag har varit bra olycklig, sedan vi sist råkades på mitt bröllop
- hvad ändå karlarne förändra sig, sedan de blifvit gifta. Etienne
har blifvit en tyrann, en misstänksam och tråkig man. Huru ofta har
han icke tvingat mig att blifva hemma från nöjen, som man enkom
tillstält för min skull.»
»Men, rnin Gud!» sade jag förskräckt, »är det då så illa? Etienne
är ju en god och hederlig menniska ...»
»Ja, en misantrop är han, ingenting vidare», svarade min kusin,
»och det är nu i mitt sinne bestämdt, att vi måste skiljas, lagligen
skiljas, förstår kusin Adam?»
»Vi hafva left åtskilda nu i ett helt år, men min herr man har
den godheten att hedra mig ibland med besök och förklara mig sin
innerliga kärlek; det generar mig oändligt. Om han i tid hade
uppfört sig som han bort! Kusin Adam skall betänka, att jag endast var
ett barn, blott nitton år, då vi gifte oss, och att jag blef på ett högst
opassande sätt bemött af min man, som bort vara den oerfarnas ledare
och rådgifvare; han var visst artig i början, men snart bytte
kameleonten om skinn. Hvad tycks, han ville att.jag sjelf skulle gifva mitt
barn di, fastän läkarn sade, att jag aldrig skulle stå ut dermed, och
jag var tvungen dertill - deraf har jag nu min förstörda helsa och
mitt försämrade utseende.»
»Kusin», inföll jag, »har nu ett mera blomstrande utseende än
någonsin.»
»Ni smickrar, kusin», sade Clothilda småleende; »men så är det
likväl icke; spegeln der borta och mina vänner säga mig, att jag
förlorat mig mycket. Nog emellertid derom, jag vill ej förskräcka er med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
