Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trohet intill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Berättelser, skizzer och noveller,
»Du är förtviflad», invände jag, »och ser allt från den mörka sidan.»
»Ack nej», svarade han och smålog; »vet du, det är ej utan skäl,
som man begrafver de döda med ansigtet åt öster; vi vandra, under
hela vår lefnad, i denna riktning. Då vi äro barn, hafva vi midt emot
oss den uppgående solen, morgonrodnaden och den glänsande skifvan
blända oss, men vi se ingen skugga; den faller nemligen bakom oss; i
ynglingaåren faller solen rätt ned på vårt hufvud, skuggan finnes,
men hon är så kort, så obetydlig, och ljust är allt vid middagsstunden;
men ålderdomen kommer och solen sjunker i vester, då se vi skuggan
af oss sjelfva falla långt framom oss, det är samma skugga, som hela
lifvet igenom följt oss, men hon ligger nu tydlig framför våra blickar;
- men der fjerran glänsa berg och skyar i aftonrodnadens återglans;
vi skynda framåt, för att hinna förbi vår egen skugga; der hon
försvinner - är grafven; hon sammansmälter med dess mörker och vi
nedstiga. Så är det med oss, och det beror på händelsen, om vi hinna
längre eller kortare på vägen, innan vi falla; jag ser redan den långa
skuggan och äfven det svalg, der hon skall försvinna; nå väl, hälsa
Göthilda, att i ringen står: »ingen utom döden», och att åtminstone/^
håller mitt löfte.»
»Hvem är den der damen?» frågade en ung man, beväpnad med
en dubbelkikare, en annan, som hade en lorgnett inklämd mellan näsan
och ögat; de begge talande stodo just framför mig på amfiteatern under
mellanakten.
»Hvilken?» frågade den ene. »Den der med guldaxena i cheveluren ?»
»Nej, den der vackra menniskan, med ett briljantsmycke, till
venster.»
»Jaså, det är friherrinnan Rosenstam.»
»Aha!» sade den andre, »är det hennes adoratör, som står bakom?»
»Riktigt gissadt», sade den förre. Jag kastade ovilkorligen en blick
på logen, Göthilda satt der, i hela glansen af sina förföriska behag,
och den unge herrn, i hvars sällskap jag mött henne på gatan, stod
bakom; hennes ögon glänste af eld och qvickhet.
»Se der står hennes man», återtog den ene herrn och pekade
långt ner på parterren, »den der i svarta bonjouren, den der skalliga,
bleka anden; man kan i sanning ej undra öfver att hon ej längre kunde
hålla ut med honom; han ser rasande tråkig ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
