Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trohet intill döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trohet intill döden. 85
bleknade något, men efter några ögonblicks tystnad, sade hon: »tror
kusin, att han dör snart?»
Jag kunde jaka till frågan.
»Jag måste fara dit», sade hon och ringde. »Jag far dit till
honom; det går inte an eljest», fortfor hon, då hon såg mig göra en
afböjande åtbörd; »man måste så mycket man kan bibehålla skenet; det
skulle uttydas illa, om jag ej vore närvarande vid min mans dödsbädd;
man skulle anse mig vara skulden till hela misshälligheten.»
Jag förestälde henne, att det skulle plåga den döende att återse
henne; hon hörde mig icke, utan for.
Jag skyndade efter, och hann fram kort efter henne; hon satt ännu
väntande i förmaket; slutligen kom betjenten ut ur sjukrummet och
lemnade Göthilda en lapp, hvarpå med darrande stil stod skrifvet ett
enda ord, nemligen: »försent.»
Ett drag af otålighet flög öfver friherrinnans ansigte, och hon
bad mig tala vid den sjuke; »jag skall, jag måste se honom»,
hviskade hon till mig; »tänk sjelf efter, hvad folket skulle säga, om jag
icke är hos honom under hans sista kamp.»
Jag gick in till den sjuke; hans ansigte var liksom förklaradt, jag
såg att han uppgjort sin räkning med denna verlden, att alla
passioner, alla jordiska känslor försvunnit, och att hans själ fått jemvigt
och snart skulle öfvergifva sin bräckliga hydda; jag ville icke
åter-väcka dessa känslor, som redan voro slocknade, och nämnde ej ett ord
om Clothilda.
Den sjuke bröt tystnaden, i det han sade: »Clothilda har varit
här, . kanske hon ångrar sig; men du kan säga, att jag förlåter henne
allt, hvad hon brutit, blott hon väl vårdar och moderligt älskar vår
lilla flicka; hvarken jag eller hon rådde för, att den ena älskade för
mycket och den andra för litet, att den ena öfverflödade af känsla och
den andra var kall; jag har aldrig sett det så klart som nu.»
»Jag har», fortfor han, »få vänner; men en ligger derborta, min
Fy lax, honom skall du draga försorg om, lofva mig det.»
Mot aftonen slumrade han in, Fylax satt uppmärksam vid
hufvud-gärden och jag läste vid lampan; då såg jag i halfdunklet, som den
framför sängen stående skärmen förorsakade, Fylax emellanåt resa sig
upp på två ben och sleka sin herres panna och händer; han hade
gjort detta ofta förr och jag fastade ingen uppmärksamhet dervid; men
på en gång blef han oroligare och skrapade sakta på täcket; lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
