Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grant och sant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grant och sant. 91
»Men, lilla mamma, visst eger jag hellre en skön purpurros, fastän
hon ej smakar väl att tugga på, än en gurka, som blir alldeles präktig
sedan hon blifvit pressad, saltad och pepprad. Så är det med en
hustru; jag vill ha en vacker hustru och icke blott en ädel hustru;
ty man blir ändå ej riktigt ädel, eller som det heter »luttrad», förr än
man af tiden och händelserna blifvit pressad, pepprad af sina ovänner
och saltad af sina vänner, hvarefter på slutet religionen kommer och
slår sin helande olja på hela anrättningen, som dock ej får sin riktiga
dygdesmak, om ej smärtans ättika kommer till, och ej har något värde
förr än man är upplagd på salladieren - båren.»
»Du talar hädiskt, käre Ludde. Du tror således ej att en qvinna
kan ha värde, äfven då hon blifvit något äldre, sedan den första, friska
blomningen är slut; du vill således neka att din mor - har något
värde, då hon blir gammal och skröplig?»
»Ack jo! med mamma är det helt annat. Mamma blir aldrig
gammal eller ful.»
Hennes nåds stränga anlete klarnade åter: »Du är ändå min snälle
Ludde; men du skall ej smickra mamma, visst ser jag åldrad ut.»
»Nej, alls inte; jag försäkrar mamma, att om jag icke sjelf viste
med mig att jag är tjuguåtta år, så skulle jag tro er ungefär vara vid
den åldern.»
»Du talar! jag som är så gammal, och så sjuklig - men likgodt,
Gudskelof, jag kan ännu vara med, utan att behöfva blygas, och kan
nyttja blommor utan att man kan klandra det.»
Löjtnanten omtalade nu sitt bref till farbror Baltzar och lät modren
läsa svaret.
»Ah ja, du känner den tvärviggen, han har aldrig älskat någon
annan än sig sjelf, utom en enda gång, och då fick han korgen, derför
att han var lika ful, som hans bror var vacker. Gud delar bra
underligt; så var det äfven hemma, min syster är nu gammal och ganska
ful - eller hvad?»
»Ja, mycket ful - och beskedlig.»
Ganska rätt, beskedlig, men så ful hon är, har hon verkligen ändå
blifvit vackrare än hon var som ung; allt äldre hon blifvit, desto renare
ha hennes drag blifvit, och -»
»Och hon blir en skönhet innan hon dör, ja. Emellertid så
öfvergick all familjens skönhet på mamma - så är det också med Ebba
- alla de öfriga äro ganska medelmåttiga - hela slägten ser ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
