Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grant och sant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 Berättelser, skizzer och noveller.
ut; Ebba ensam har hos sig förenat alla de vackra drag slägten
tillsammans eger. Modrens vackra ögon, fadrens panna, moster Josefins
mun, faster Paulins lilla haka, sin mormors sköna hals, (mamma
mins väl porträttet?) med ett ord, hon är slägtens skönhet, liksom
mamma var.»
»Lemna mig, smickrare», yttrade modren med en vink, »duskall
bli ute tills i morgon; ty vi äro bjudna till majorens på Trälunda, der
skall bli bal, Augusta firar sin förlofning med unge Herman.»
»Jaså, det är afgjordt; åh ja, de äro lika vackra begge två.»
På aftonen var bal, som sagdt är, hos majorens på Trälunda.
Farbror Baltzar stod i en vrå, han var också bjuden. Farbror
Baltzars torra ansigte drog sig i några märkvärdiga rynkor - han såg
rolig ut, gamle Baltzar - det var något som liknade löje, som hade
lägrat sig på det magra, temligen långa ansigtet.
»Farbror skrattar, tror jag?» yttrade löjtnanten, då han under en
dans kom att stå nära farbror Baltzars vrå.
»Ja, käre Ludde, jag skrattar, ja.»
»Och åt hvad då?»
»Jo, ser du Ludde, der dansar nu vid fylda femtioåtta en
»slägtens skönhet», en sörjande enka efter den skönaste man som funnits.»
»Mamma?!»
»Ja, din mamma, Ludde, just hon.»
Samtalet afbröts. Ludvig fann sig obehagligt träffad, han viste ej
så noga af hvad; men det rann honom i sinnet att han sjelf också var
en vacker karl, att han också skulle gifta sig med en »slägtens skönhet» -
och sedan, sedan ? Kanske hon också skulle en gång, när han sjelf
slumrade glömd i grafven, åldrig, men ändå fåfäng som hans mor, klandra
sin mans minne, liksom hon gjorde - ännu sökande att behaga -
och han, glömd, hädad och undanskjuten, och blott några ben, blott
lik en gammal, sammantryckt karkass efter en prakthatt -aj, aj! det
var ej glada tankar på en bal. Då någon hvila gafs satte han sig
bredvid farbror Baltzar.
»Hör på, farbror, voro mina föräldrar någonsin lyckliga?»
»Åh ja, första månaden.»
»Ej längre?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
