Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grant och sant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grant och sant. 95
omkring vissa personer eller ställen. Han var, med ett ord, en
menniska, som helst lefde i minnets land; han hade ankrat på tidens flod
och såg år efter år, slägte efter slägte och tusende händelser flyta förbi
sig, liksom utan att märka det.
Han satt nu och läste i en gammal bok med pergamentsband;
den innehöll just sådana saker, som han älskade. »Nå, se Ludde»,
yttrade han och lade ett märke i boken; »välkommen min gosse, hur
mår du?»
»Bra, bäste farbror, mycket bra», svarade Ludvig, men liksom
tvungen skrattade han tillika.
»Du har det så bra, att du skrattar åt din lycka», anmärkte den
gamle. »Hör på, Ludde, sätt dig så här, här midt emot mig på den der
gamla läderstolen. Se så, se mig nu rätt in i ögonen - riktigt si så
der.»
Ludvig satt der förundrad och undrade hvad som komma skulle.
»Du vill tala med mig, Ludde», började gubben, »du vill tala
med mig i ett ämne, som du ej gerna talar om - nå, se opp, ej ner,
min gosse. Du är ej lycklig, du och Ebba sympatisera icke.»
»Jo, jo-o farbror.»
»Jaså, hvarför ser du då ner i golfvet? Vet du, när man talar
sanning, då ser man mot himlen och in i sin väns öga, som också är
en himmel, der en evig ande bor; när man ljuger - vänder sig
blicken nedåt, mot jorden, der lögnens ande bor uti evigt mörker.
Nej, Ludde! du är ej lycklig, och nu vill du ha råd af farbror Baltzar.
Så länge man är frisk, skrattar man åt läkaren, som varnar för
dietfel, men sedan man sjuknat, kallar man honom och bekänner kort.»
»Farbror vill gerna vara allvetande», smålog Ludvig med ett kort
och tvunget skratt. »Nå, om så vore, om min Ebba hade sina små
egenheter -»
»Eller du dina», inföll gubben.
»Ja visst, kan väl vara det också. Emellertid, farbror, är det
gifvet att Ebba är en i botten god, ädel qvinna; men har fått en
uppfostran - »
»Inte bättre än du sjelf», inföll åter gubben.
»Än jag? Farbror!»
»Åh jo, käre Ludde. Såväl din far som din mor hade ej känsla
eller medvetande af andra förtjenster än de yttre. Man förargar sig
öfver bördshögmodet, penningdrygheten och sådant; men är detta väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
