Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t le Berättelser, skizzer och noveller.
högt solen var ofvan jorden eller tog höjden och sa’ precist - »nu är hon
tolf» och satte uret derefter; visst är det nyttigt, ser Borkmanskan, ty
himmel ens här är också en Guds skapelse så väl som jag och
Borkmanskan sjelf.»
»Ja, det är väl så, ja», yttrade madamen och lade händerna
andäktigt tillsammans i knät- »nå, har Sigurd kört dem i sängs der inne,
de voro väl snälla?»
»Ja vasserra, hvad de ligga, det är ingen frågan, när gamle Sigurd
ser på dem och drar ihop ögonbrynen, så våga de intet annat än
lyda; men så veta de också att jag håller af de små kanaljerna, bara
den som vore till någon nytta; men det säger jag, Ludvig ska’ madam
ha i handel; men Gustaf skall bli arbetare; flickan får ta sig fram så
godt hon kan; se Ludvig, han kan räkna och skrifva och det säger jag
rent ut, jag skall skaffa honom i boden der nere hos handelsman
Påhlsson, om jag också skall såga och klyfva hans ved ett helt år för
intet; för si, det vore synd om pojken, om han finge gå längre hemma
och slå dank. - Gustaf har armar, så att det är lust och glädje åt,
och så ger han läsningen f-n och skrifver som en kråka, allt hvad jag
kan förstå, så att han inte duger till herre.»
»Ah ja, barnen stå i Herrans hand», yttrade modren med en suck.
»I Herrans hand, ja visst f-n göra de det, Borkmanska, men inte
för f-n stå de endast i hans hand. Om Borkmanskan vill ha god kål,
så måste hon ju så fröet och sedan plantan, eljest så ger vår Herre
henne ingen kål - är det inte så?» frågade gubben förargad.
»Jo visst, Sigurd, visst är det så.»
»Nå så, för f-n, måtte hon väl begripa att vår Herre hvarken
ger oss god kål eller goda barn, om vi inte dra försorg för dem och
vattna dem, när det behöfs, och plantera om dem, när det behöfs; jag
tror att både ni och andra äro rent förbannade», fortfor han vidare,
alltmera het, »men så snart det blir frågan om barnen, så lägga de
händerna i kors och se gudsnådliga ut och pipa: »de stå i Herrans
hand» - men när en gris är sjuk eller behöfver ans, då göra de sig
besvär att tänka. - Det är så förbannadt lätt att vräka på vår Herre
allt hvad man inte »ids» med sjelf.»
»Käre Sigurd, bli inte då så oncl», yttrade madamen försonande.
»Ond? inte är jag ond inte; men det säger jag, det är er
skyldighet att tillse att barnen bli folk och inte bli bara rackarfölje - ja,
det är det - och skyll inte på vår Herre, om ni bär er dumt åt. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
