Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjen i Gåsgränd. 117
Hm, så der prata alla; de skrika och hålla väsen om, att folket är
dåligt, och tala om att Gud skall göra underverk i hvarenda minut,
särskilta extra underverk kantänka, för att bota alla dumheter och
dåligheter, som de sjelfva göra; men inte lär man folket bättre, så
länge man inte vill ge en stackare några skilling mera, om han ärligen
arbetar än om han tigger - hm, vet ni, Borkmanska, nu är jag snart
så gammal att jag inte kan arbeta; då måste jag tigga, och jag ger
mig f-n på att det lönar sig bättre - hm, fast det är skam för en
gammal militär som jag.»
»Ja, det är det visst», suckade madamen.
»Ja, vet ni, der sitter nu mången, som jag såg som pojke, dum
och krukaktig - åh, bevars, de åka i vagnar och äro stora herrar och
se inte gamle Sigurd, när han linkar förbi med tapperhetsmedaljen
hängande på den lappade tröjan; hm, men det är så verldens gång,
och han, som satte opp hela detta stora spektaklet», tillade han
högtidligt i det han pekade på det gnistrande stjernhvalfvet, »han vet bäst
hvarför det skall gå så underligt till här i verlden och hur håfvorna
ösas ut. - Vet ni, Borkmanska, när jag sitter så här ute om
qvällarne, så tänker jag ett och annat; ty det är högt dit opp och det är
tråkigt här nere bland patrasket - Sigurd, han lägger ner sig när
som helst, han.»
»Nå, hvad tänker Sigurd för Gustaf?» frågade modren.
»Gustaf, jaså, han är nu elfva år, Ludvig är tolf, han, eller hur?»
»Ja, så är det.»
^J°j Jag viste yäl det, hm, jo, ser ni, Borkmanska, jag har väl
också mina värmer, fast jag inte talat vid dem på många år - hm,
jag har en här i Stockholm, som kan låta pojken komma ut på landet,
ty han har en stor egendom; och pojken skall bli en bra bonde, ja,
det skall han, med Guds hjelp.
»Hvem är det?» frågade modren.
»Hm, kan vara detsamma, eljest så var det i finska kriget - ett
dumt krig, ska’ Borkmanskan veta; men, lika godt, vi slogos som karlar
och piskade Ryssarne så att det sved efter, det var inte krus det; men
vi hade bara mod i hjertat och näfvar att slåss med; men Ryssen hade
pengar, han - och så gick det med Sveaborg och alltihop.»
»Si, det var en dag vi voro i handgemäng med Ryssarne, vi voro
heta å ömse sidor; men si, der var en liten löjtnant, som var som
en sådan der morsgris, som gjort bäst i att sitta hemma och nysta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
