Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii8 Berättelser, skizzer och noveller.
garn, så späder och finer var han - och han fick lof att vara med,
fastän kinderna bleknade på gossen, det kan ingen undra på,
Bork-manska, det är min själ inte så roligt att stå för kulor och krut, då
man har något att lefva efter; ty de krusa inte med folk - emellertid
så blef han omringad af Ryssarne och höll på att bli ihjelhuggen -
det hade också skett, om inte jag skjutit en lång, skäggig rackare för
pannan, så att han vände benen i vädret som en vattenkärra, som
går bakut; sedan så gick jag på med bajonetten och satte en likadan
på spett, och så fattade lille löjtnanten mod och högg omkring sig på
både lefvande och dödt. Hm, det gick som jag sade, han kom
helskinnad ur det krakelet, men jag fick en törn mot fotknylan, jag, som
jag aldrig glömmer.»
»Var det då de »puterade» benet?» frågade madamen.
»Amputerade vet jag», föll korpralen in; »ja visst, men inte hade
det behöfts för skottet inte; men der kom kyla och kallbrand i benet och
så måste det af; allt hvad jag fick var ett ben mindre och
tapperhets-medaljen, Borkmanskan sett, och som jag tar på mig bara när jag går
till skrift, eljest så skäms jag för Kongl. Maj:t och kronan, som låter
en gammal tapper soldat gå i trasor och ger honom fyra riksdaler om
året att lefva på: fast det är inte att tala om det - hm, jag fick
silfver medalj en och lille löjtnanten fick guldmedaljen; ty han hade en
liten rispa på tummen och var således sårad. Dessutom blef han i
rappet kapten och fick svärdsorden och stod i bulletinerna som en
tapper man. Kan väl hända att han nu är det, men så f-n ta mej,
han då var tapprare än hvilken annan beskedlig menniska.»
»Ja, Herre Gud, så går det till i krig», suckade madamen.
»Jo visst gör det det, precist som i fred, du arbetar och en
annan får belöningen, en blöder och en annan äter buljong för att fä
för mycket blod.»
»Och hvad skulle det göra vid min pojke?» frågade enkan.
»Jo se, jag vet att han kommit till staden: nu är den der unge
löjtnanten en stor man, han är general och kommendör af Gud allena
vet hvad för orden, och rik som ett troll; ty pengar hade han sjelf
och pengar fick han med hustrun, ty hon är inte adlig, hon, utan
dotter till en grosshandlare, hvad det är i Göteborg eller Norrköping,
eller någon sorts fabrikör, men rik var hon; nu ha de stora gods och
gårdar och inga barn, och så ville jag att de toge Gustaf till sig -
jag skall gå- upp och tala med honom - han var en beskedlig gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
