Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2O - Berättelser, skizzer och noveller.
kammade det åt sidan. »Se s§, nu ser du ut som folk. Klä’ dig nu,
mor din äj redan ute, hon smyger sig alltid så der opp ur sin vrå, utan
att någon hör henne, för si hon skall städa borta hos notarien, och det
är en riktig ottefogel, den gubben. - Vi ska’ se till om du inte är
en annan karl, när du kommer hem, min gosse! men går det dig väl,
så kom i håg gamle Sigurd.»
Gustaf var en vacker gosse, med detta på en gång oskyldiga och
skälmaktiga i blicken, som man så ofta träffar hos fattig mans barn;
råheten, sinligheten, med ett ord, samhällsställningen slår sedan sin
smutspregel utanpå, så att vi ej se detta drag af natursann
godmodighet, som finnes hos de fleste. Gustaf hade ännu detta drag och såg
.så godt på gamle Sigurd, att gubben blef varm om hjertat; »se så,
pojke», yttrade derför gubben, »jag skall hjelpa dig, skäms inte för
dina dåliga kläder - vår Herre kan gifva dig bättre, ty du är en
snäll och stark pojke.»
Toaletten var slutligen färdig för dem begge, och nu voro de
andra barnen också vakna; Ludvig utnämndes till öfverbefälhafvare i
rummet och klockan sju precist marcherade korpral Sigurd med gossen
vid handen nedåt staden.
»Ser du, vi skola en trappa opp», sade Sigurd åt sin protegé, när
de stego in i förstugan till ett stort hus vid Regeringsgatan. »Ser du,
töcken lackerad låda det hänger på dörren, det är en breflåda»,
upplyste Sigurd om visitlådan - »nu skola vi ringa.»
Han ringde, ingen kom, han ringde om igen - ändtligen gick
det innanför och dörren öppnades.
»Hvem är der?» frågade en sömnig betjent, med vresig ton.
»Jo - mjuka tjenare», sade korpralen (som, i parentes sagdt, nog
viste hur han skulle skicka sig bland folk), »jag ville tala vid nådig
generalen.»
»Hvad vill du honom, gamla nöt!»
»Nöt! f-n skall vara nöt för dig», utfor korpralen, men hejdade
sig, då han kom i håg pojken - »jag är bekant med generalen.»
»Du?» sade betjenten, »ha, ha, ha!» och stängde dörren i det han
sade: »generalen är inte vaken, kom igen en annan gång.»
»Den der betjenten var en sträng herre», yttrade Gustaf, då han
följde sin stackars maecenat utför trappan.
f »En fähund var han, som alla sådana dagtjufvar», mumlade
gubben; »det skulle Vcirit fpr tretti $r se$an? så hade h^n & visst fått en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
