Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjen i Gasgränd. i
örfil af gamle Sigurd, att han inte skulle tittat efter sol och måne på
åtta dar, det vet jag. Jag undrar just när nådig generalen vaknar»,
mumlade han vidare och betraktade de nedfälda rosiga gardinerna; »hm, jo,
jo, man kan sofva sig till sin lycka.»
»Hör på, Gustaf, vi sätta oss här på en trappa midt emot, tills
vi få se hur den der tapeten hissas opp, då gå vi dit igen, och om
inte f-n lagt bort märket, så skall du se att generalen hjelper oss.»
Folket vimlade redan på gatan och mer än en hade nyfiket tittat
på den gamle krigaren med silfvermedaljen på bröstet och den
röd-blommige pojken vid hans sida, då ändtligen gardinerna gingo opp och
ett blekt, skrynkligt ansigte på ett ögonblick tittade fram i fönstret
liksom för att taga en flyktig notis om hvad nytt gatan kunde erbjuda.
»Nu gå vi», sade gubben, och de gingo.
Åter ringde han flera gånger innan någon kom, ändtligen kom
betjenten.
»Det var väl ett förbannadt spring med det der packet», sade
denne, när han öppnade dörren och blef varse de begge klienterna.
Korpralen stäfjade sitt sinne och bockade sig, det kostade både på
kropp och själ; men det kunde väl inte hjelpas.
»Jag ber att få tala vid nådig generalen, och jag skall bestämdt
tala vid honom.»
»Det var kurjöst; hvad vill du?»
»Det skall jag säga honom sjelf.»
»Jaså, du är stursk, du; har du tjent under generalen?»
»Nej, men jag har tjent generalen», blef svaret.
Betjenten gick in.
Der inne var en stor, vidlyftig hvilstol framdragen midt på den
veluterade mattan; en spenslig man, som nästan tycktes vara gubbe,
satt i hvilstolen och läste tidningarne, ett par askar och en bricka med
kaffe och tillbehör stodo bredvid.
»Herr general!»
Den spenslige mannen såg upp och fastade sina uttryckslösa ögon
på betjenten.
»Hvem är der?»
»Det är en gammal soldat och en pojke der ute, som nödvändigt
vilja tala vid nådig generaln.»
»Hm, inte har jag krafter att gå ut till dem; säg till honom att
han går sin väg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
