Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 Berättelser, skizzer och noveller.
»Men han säger att han inte tjent under, utan helt enkelt tjenat
herr generaln.»
»Det var en kurjös karl, hör på, är det inte tid för mig att ta in
den röda mixturen.»
»Jo, herr general.»
»Nå! så gif mig då, tycker ni att jag skall komma i håg hvarenda
intagning; - hur dags kommer doktor K.?»
»Jo, klockan elfva, ungefär, sa’ han. Men han måste förut ut på
Ladugårdslandet, der ä’ så många fattiga - och fattigpraktik sköter
han mellan sex och tio, sa’ hans betjent.»
»Fattigpraktik, och derför skall hederligt folk sväfva i en enquietude;
det var en betänklig hosta jag hade i natt, du såg ju blod på näsduken,
det är bestämdt en åder sönder i bröstet. - Kan du ej bli af med
karlen, så fråga hvad han heter.»
Betjenten gick åter ut, gläntade på dörrn och sade: »generalen
frågar hvad du heter för slag?»
»Petter Sigurd, helsa generalen från Petter Sigurd, och som räddade
honom ur ryssa-klor, hvar, vet han bäst sjelf», yttrade gubben, full af
hopp och förtröstan.
»Han heter Petter Sigurd, och säger att han räddat generalen ur
Ryssarnes klor.»
»Petter Sigurd? Petter Sigurd! Jaså, nu kommer jag i håg honom,
en lång och rask karl.»
»Åh ja, lång är han, men inte just så rask, han går på träben.»
»Han duger således inte i batalj», småskrattade generalen, som
gerna ville lysa till och med för betjeningen; det var nemligen en
aning om intelligensens allmakt, som kom honom att vara snillrik ibland.
»Ha, ha, hi, hi», skrattade betjenten i mjugg, liksom han
omöjligen kunnat qväfva sitt löje öfver sin herres qvickhet.
Generalen blef uppmuntrad och fortfor med ett sjelfförnöjdt smålöje:
»Han var ingen dansmästare den tiden heller, men», tillade han,
»karlen gjorde sin pligt, inte mer och inte mindre, och fick, om jag inte
misstar mig, en medalj.»
»Jo, han bär medalj.»
»Ja visst, den skaffade jag honom - han har således
medaljpension och bör genom arbete försörja sig - hm .- han vill tigga ?»
»Det förstås, hvad annat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
