- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
125

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Familjen i Gås g ränd. 125

»Hm», sade han efter en stund och tog fatt på Ludvig, som nu
ätit och som hade något, som man kunde kalla nobelt i ansigtet, »kom
med mig - hm», sade han vid sig sjelf, »skall det gå rasande med
alla mina uträkningar med Borkmanskans ungar - får gå då! kan
ingen hjelpa’t.»

Denna gången lyckades gamle Sigurd, och då modren om aftonen
kom hem (ty fortare hade det ej blifvit bestämdt hos handelsman
Påhls-son), så satt korpral Sigurd glad och förnöjd utanför knuten, betraktade
den höga himlen, och mumlade på en gammal soldatvisa.

»God afton, korpral Sigurd, kors sitter ni här ute i qvällsqvisten»,
yttrade madam Borkman och satte från sig, som hon plägade, sin
drickskruka.

»Jo, gör jag så», blef det gamla vanliga svaret.

»Och Sigurd sitter och sjunger, tror jag.»

»Jo, gör jag så.»

»Sigurd är så glad i qväll.»

»Jo, det lutar ditåt, Borkmanska.»

»Nå! hvad är det då?»

»Jo, ser Borkmanskan, jag skall säga henne något nytt - hm -
Ludvig kommer som springpojke till Påhlssons.»

»Herre min Gud Fader! vare tack och lof, men är det riktigt
sant, Sigurd?»

»Jo, det är säkert det, derför har jag och pojken varit borta hela
dagen.»

»Och allt det der har Sigurd gjort?»

»Jo, ditåt lutar det, Borkmanska. Gamle Sigurd har vänner i viken,
bara han aktar sig för dem, han räddat lifvet på, de tycka, att det inte
var stort att tacka för.»

»Vore jag nu så väl af med Gustaf också, han går ju här hemma
till ingen nytta», yttrade modren, som ej, i glädjen öfver den äldstes
lycka att blifva springgosse i en kryddbod, glömde den andre.

»Jo, honom hjelper väl Gud; jag kan det icke», sade Sigurd och
slog en rök ur pipan.

Några dagar derefter instälde sig Sigurd hos handelsman Påhlsson
med sin protegé, söm var nykammad och polerad; allt gick bra och
gossen kom i tjenstgöring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free