Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* 3° Berättelser, skizzer och noveller.
»Jo - jo, det är Gåsgränd rätt framåt qvarnen, och mamma
bor inne till venster på gården», skyndade sig Anna att svara, innan
Gustaf fick mål i munnen.
»Jaså, det bryr jag mig inte om, bor ni här i gränd?»
»Ja bevars, vi bo der», sade Gustaf och pekade på stugan.
»Nå! så säj, känner ni någon gammal vargeringskarl, som heter
Siggert?»
»Jo bevars, han bor hos oss», sade Gustaf. »Han är så sjuk, så
sjuk, men mamma är borta om dagen», tillade Anna upplysningsvis.
»Jaså, nå, det var väl bra det», yttrade bonden, »visa mig vägen,
jag vill tala med Siggert.»
»Ah ja», sade Gustaf och gick närmare intill bonden; »men om
ni har något ledsamt att säga honom, så visar jag inte vägen, han är
sjuk och kan väl få dö i frid.»
»Ledsamt! åh nej, pojkvasker - se så, låt oss gå», yttrade bonden.
De trädde in, gubben Sigurd hade slumrat en stund och stirrade
nu yrvaken på de inträdande, ändtligen sade han: »är kälkåkningen
slut, Gustaf?»
»Ja, gamle Sigurd, men här är en karl, som vill tala vid Sigurd.»
»Jaså! hvad vill han?» frågade gubben förundrad.
Dalkarlen lade ifrån sig sin lilla börda och satte sig inom det
helgade kritstrecket - men der fans intet, sjukdomen och döden
förstör alla territorier.
»Ni är mycket sjuk, käre Siggert», sade bonden och tog den
gamles knotiga hand i sin, »det var allt ledsamt det; men allt står i
Guds hand.»
»Åh ja, visst är jag på fallrepet», sade gubben, »men - men-»
han fortfor att betrakta den främmande.
»Ni känner inte igen mig, Siggert?»
»Nej - nej, det gör jag icke.»
»Jo, jag heter Jon Spik Jonsson, men hette bara Spik, när jag
var vid landtvärnet.»
»Det var länge sedan det, men inte hörde du till mitt
korpral-skåp, inte en gång till samma kompani.»
»Nej, deri har Siggert rätt; - men jag skall säga: kommer
Siggert i håg huru vi sleto på kanonbåtarne, der ute vid Åland, ute på
vintern och huru de dogo som flugor och lågo och fröso fast i båtarne.
Hu! det var allt otäckt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
