Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjen i Gasgränd. I31
»Åh ja, det mins jag nog», sade Sigurd.
»Nå! och jag var också sjuk - och då låg jag der och inte
kunde röra mig, men jag hörde allt - ska vi ta denne här, sa’ en,
och gräfva ner honom i snön - hvad säger Siggert? - Det var
första gången jag hörde hans namn.»
»Åh ja, det var väl någon gång jag var kommenderad att
begrafva», anmärkte Sigurd.
»Nej, hörde jag då Siggert säga, pojken lefver kanske - och så
kom Siggert och bände upp mun på mig och hällde litet vatten mellan
tänderna på mig - ack, hvad det smakade: vatten hade ingen gifvit
mig på tre dagar, och jag höll på att törsta i hjel i båten.»
»Jo, si, han lefver, sa’ Siggert, då jag sög i mig vattnet, och så
hemtade Siggert en hel fältflaska och gaf mig smått om smått - och
det satte lif i mig.»
»Jaså - och det der kommer du i håg», yttrade Sigurd och
klappade honom på handen.
»Ja, min själ, gör jag det - och det som det varit i går. Men,
si, jag har inte vetat om ni var lefvande eller död, förrän i fjol, då
hade ni träffat min granne och han gaf er en slant och frågade hvad
ni hette, och då sade ni »Siggert» och talade om att ni varit vid Åland.
Derför, när grannen min kom hem, så sa’ han - hör på, Jon, så
sa’ han, hette inte den der, som gaf dig vattdricken, när du höll på
att pusta ut, hette inte han Siggert?»
»Jo visst, sa’ jag, och hustru min slog opp ögonen, för si, jag
var förlofvad karl, då jag låg der i båten, och hade I inte varit,
Siggert, så hade hon inte varit Jon Spik Jonssons hustru, så mycket är
säkert. Emellertid, när grannen gått, så sa’ jag, honom skall jag helsa
på, när jag härnäst kommer till Stockholm, och så sa’ hustru min: du
kunde väl ta gubben med dig, om han är fattig, sa’ hustru min.»
»Se, det är inte vardt nu, det ser jag nog, annars kunde I bott
i vår lilla stuga, der oppe i Mora. - Det är visst fattigt, men, Gud
ske lof, vi berga oss temligen. Gud har inte gifvit oss några, som
äta opp oss», tillade han med en suck, som kom djupt ur hjertat, »vi
ha inga barn att arbeta för.»
»Tack, Jon Spik, nu mins jag dig», sade den gamle korpralen,
liksom lifvad af en ny idé - »du sa’ att du ville ta mig med dig
hem? - du sa’ att du inga barn har?»
»Jo, så är det, käre Siggert.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
