Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*32 Berättelser, skizzer och noveller.
»Du ser att jag inte kan följa med», återtog Sigurd, »men jag
kan skänka dig en son, en beskedlig, lydig son, som skall hålla af dig
såsom han håller af mig - se på den der pojken.»
Jon vände sig om och betraktade Gustaf.
»Jaså, den der, som höll på att köra benen af mig i backen -
jo - är du en så beskedlig gosse, som Siggert säger, så - hm, det
skall Stina bli rätt glad åt der hemma», tillade han, »ty hon, vet
Siggert, hon har tutat för mig i många år att vi skulle ta opp någon
barnunge.»
»Tack, du milde Gud der oppe», sade gamle Sigurd rörd. »Här
har jag, stackars trasige usling, legat och bedt så innerligt, att Du
måtte hjelpa denne gossen, den ende, som vårdade och höll af mig -
jag har bedt och bedt så innerligt, så innerligt, att jag skulle få dö
med den öfvertygelsen, att han inte skulle bli en stackare, en hjelplös
stackare som jag.»
»Vet du, Jon - han, pojken här, har skött mej, han har bäddat,
han har suttit hos mig, lyftat upp hufvudet på mig, han har gifvit
mig dricka, han har läst för mig och bedt med mig under min
sjukdom, ja, du - ja - han har gått ut och tiggt åt mig och kommit
hem med dricka, med en mjölktår, med en simla, ja, det har han -
men se, det kostade på, ty han ville ut med de andre och leka -
men aldrig, aldrig klagade han. Derför bad jag Gud för gossen, och
Gud har hört min bön. - Du skall göra honom till en bra karl,
liksom du är sjelf, du tar honom till arf och eget.»
»Ja, det ska’ jag på Siggerts ord - här ä’ mitt», sade Jon och
skakade den gamle korpralens hand. »Nå, min pojke, vill du följa
med i öfvermorgon?»
»Nej, det kan jag inte», svarade Gustaf, med surmulen blick på
bonden.
»Ha, kanske du inte vill bli bonde?»
»Jo bevars, men jag kan inte», blef åter svaret.
»Det faller mig underligt för det der», sade Jon - »vill du int’ då?»
»Jo, jag vill allt, men - -»
»Hvad för men?»
»Käre Gustaf, spjerna inte emot din egen lycka», sade Sigurd
missnöjd, »det hade jag inte trott om dig.»
»Om jag kunde få tala vid Jon ute i förstugan», sade Gustaf och
gick mot dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>