Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen i Gåsgränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjen i Gås gr and. 133
»Det var mig en roligen karl den der», yttrade Jon och följde
honom.
»Käre Jon», skyndade Gustaf hviskande, sedan de blifvit ensamme,
»gör hvad ni vill, men inte kan jag gå ifrån gubben - han har blifvit
slagen för min skull (och stora, klara tårar föllo ner för kinderna) -
och inte går jag ifrån honom förr än han är död - då kommer jag
om jag får - får jag det, Jon?»
»Hm, jaså», sade Jon och kände i sin själ, liksom der suttit en
magnet der inne, som drog den der gossen dit in; »hm, jaså, jo, ser
du - det får du - blif du qvar hos gubben, sköt honom, som han
gjort med mig - jaha, du skulle precist få veta hvar jag bor - du
kan få följa med några af mina kamrater, som gå hem i vår - då
är det väl slut - är du nöjd med det?»
»Ja, Gud välsigne er, käre Jon, ni skall inte ångra det ni gjort.»
»Ah nej, det ser jag nog.»
»Men», återtog gossen, »säg nu inte Sigurd, att han är skulden,
då ligger han bara och funderar på det och bekymrar sig onödigtvis.»
»Ah nej, var inte rädd.»
Med ett gladt smålöje trädde Jon in i stugan och bort till
sängen. »Pojken har rätt, han har inga kläder att göra en sådan
vinterfärd, han vill komma på våren i stället och då kan han följa med
några kamrater.»
»Hm, det kunde du ha sagt rent ut, Gustaf», mumlade gubben,
hvarför skulle du smyga med det och dra Jon Spik ut i förstugan,
öppet och ärligt skall man tala ut, det far man bäst med.»
»Åh, det skall ni inte bli ond öfver, käre Siggert, han ville tala
litet vid far sin, ha, ha, ha, jag skall det väl bli.»
»Ja, jag hoppas och tror det, Gud ske lof», yttrade Sigurd.
»Hör nu på, Siggert, då han inte kan följa med, så skall han ha
liksom ett litet märke efter mig», återtog Jon, efter en stunds tystnad,
och drog fram ett dalur ur sin påse; »ser han, här är en klocka och
den hänger jag opp här - ut, pojke, efter en tegelsten eller annat
litet lod - se på, der står Jon S. Jonsson, Mora - vet han, Siggert,
det kan allt roa honom, der han ligger, om han ser hvad tiden lider.
Han har ju ingen klocka?»
Detta var händelsen, ty pinchbacksuret hade måst säljas länge
sedan.
»Döden kommer nog ändå», sade Sigurd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
