Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 . Berättelser, skizzer och noveller.
Gubben Kärf kom också innan kort i åtskilliga erfarenheter om
att frun hade karakter, och således slutades det dagliga gnatet och
det husliga klimatet förändrades från att vara oupphörligen mulet
till klart och vackert, utom då en orkan kom, en liten åska, och
rensade luften. Efter en dylik strid blefvo gubbarne klara och glada som
vinterny, och fru Örn såg ej annat än den hjertligaste vänlighet; ty
när de så der brutit ut, funno de begge att de burit sig dumt åt,
hvaremot de ej förut funnit att det dagliga käxet var ännu dummare.
Kaptenens lynne var en frukt af hans ynglingatid. Han var
vek-ligt uppfödd, ty han var en rik mans son; hans framtida
förhoppningar voro obegränsade, ty han fick allt hvad han önskade. Detta gjorde
att han egnade sig åt ingenting, lärde ingenting, hade ej lust för
någonting; ty han skulle ärfva sin fars stora egendom och bli en mäktig
possessionat.
Fadren dog, och nu upptäcktes det att den rika familjen egde
ingenting. Då hade ynglingen mor, en bror och tre systrar, som icke
egde någon i hela verlden att stödja sig vid, utan honom, ty han var
äldst - han var aderton år gammal. Hvad var att göra? Han blef
underofficer vid ett regemente.
Den slumrande kraften i hans själ hade vaknat, den förra
obestämdheten hade försvunnit, och han hade blott ett mål, det att hjelpa
de sina. Nu lefde han många och långa pröfvoår. Han nekade sig
sjelf allt, under det han oupphörligen arbetade. Han åtog sig alla
arbeten som kamraterna ville öfverlåta på honom, mot det att han fick
penningar, och dessa penningar sände han sin mor.
Hans tapperhet, hans oupphörliga verksamhet, hans kraft utmärkte
honom vid alla tillfällen, och småningom försvann fördomen mot den
vekligt uppfödde ynglingen. Han avancerade, och det enda, för
hvilket han fick tillrättavisningar, var för hans luggslitna uniform; men
detta skedde blott af en eller annan general, som kom för att
inspektera regementet och ej kände förhållandet. Så snart han fick veta det,
bar sjelfva generalen aktning för clen slitna uniformen, den ett
kärleksfullt sinne hade prydt med ljusblå passepoiler i hvarje söm.
Så kämpade underofficeren Kullmark, och så fortfor också officern.
Han kom aldrig att gifta sig, ty han kunde ej öfverge mor och syskon,
och på detta sätt blef han gammal, Sträf, oböjlig, en hatare af alla,
som han misstänkte ej ha ihärdighet och kraft att besegra allt.
Nu voro cle alla döda. utom en syster? som kaptenen aldrig korre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
