Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Anes hög. 15,3
spenderade med eller ville höra nämnas. Detta kom sig deraf, att
syster Mariana, sedan hon redan blifvit gamla flickan och som
husmamsell sammansparat ett litet kapital, på en gång sårades af Amors
pilar och oaktadt alla »bror Zachris’es» protester gifte sig med en (såsom
kapten Zacharias Kullmark uttryckte sig) »sakramentska slanthärfveb,
en för detta löjtnant, för detta possessionat, för detta åtskilligt annat,
af hvilket allt ingenting mera stod qvar, än den oafytterliga titeln af
baron.
Mariana Kullmark blef således vid stadgad ålder - friherrinna
von Qvitzow och hade en man, som mycket snart förstörde hennes
lilla kapital och sedan »gaf f-n käringen» och tog tjenst hos Mehemed
Ali eller någon annan potentat långt borta. Med ett ord, man hörde
ej af honom, och dermed var väl ej så farligt, om ej Mariana på sitt
äktenskap vunnit en gosse. Nu var det bror Zachris som skulle hjelpa,
men bror Zachris var en barbar och svarade med ett bref, i hvilket
han förbehöll sig att ej få flera skrifvelser, samt slutade med det gamla:
»som man kokar får man supa.»
Dermed var den saken klar; men friherrinnan Qvitzow fick
qvar-taliter penningar från någon af sina högvälborna slägtingar i Stockholm
- och detta oaktadt Qvitzow ofta försäkrat, att han var den siste på
svärdssidan af den celebra ätten, och att således, om han dog utan
bröstarfvingar, Sverige skulle sakna det Qvitzowska namnet. Hon viste
således icke från hvem hjelpen kom; ty den der »Pär Adolf Qvitzow»,
som sände henne den, var en för henne alldeles okänd person; dock
hon fick hjelp - och för detta hade hon ej sin »hårde bror att tacka,
utan den lycka hon haft att komma in i en ansedd och ädel slägt».
Detta var den stackars friherrinnans öfvertygelse.
Kaptenen var derför allmänt ansedd för snål, tålde aldrig
kring-drifvande tiggare, dem han bemötte så, att han vidt öfver landet var
beryktad som en farlig menniska, hade mycket svårt att tåla prester,
som enligt hans förmenande togo tionde för endast en smula prat,
likaledes jurister, som lefde af papperslösen, kronofogdar och länsmän,
som utmätte skatter, och ändtligen alla militärer, som roade sig eller lefde
på briljant fot, och alla som lånade ut penningar, och alla som
behöfde låna. Om man således sammanräknar alla dem han icke kunde
tåla, med hela qvinnokönet, som för sin böjlighet i lynnet var honom
en förargelse - återstod der verkligen icke många menniskor, som
funno nåd för kaptenens ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
