Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Anes hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Anes hög. 173
»Ja, var det inte ? Men en riksdaler gaf han mig. Men hur gick
det med baron se’n?»
»Åh jo, ser Kärf. . . Kärf vet att jag bad honom, som var gammal
i gården, att säga till baron, att han inte skulle tala stolleri för Stina.»
»Åh ja, och så kom jag på porten.»
»Ja, det var så ja, men det hjelpte inte något, för si, han
inbillade flickan rent af att han skulle gifta sig med henne . . . Eljest höll
hon fasligt mycket af mig, liksom jag af henne. Men se titeln stack
i ögonen! . . . tänk om fattig’ Stinas flicka kunde bli »friderinna» och få
åka i karet och så vidare.»
»Hm, jo jo, galna äro de allihop.»
»Jo, det är så. Men så blef det riktigt präktigt med henne, och
hon blef jungfru på Anstad, och mamsell kantänka, och fick hatt, och
blef högfärdig som ett troll. Men, gamle Kärf, när hon fick se mig,
så slog hon ned ögonen, och det stack i hjertat på henne, derom är
jag säker, ty flickan var en beskedlig och god flicka, fastän hon var
galen.»
»Nå, än se’n då? Blef hon friderinna eller hvad det heter?»
»Hå nej, inte det, så mycket kan väl Kärf begripa. Nej, sedan
de på det viset haft sakerna i några år, så kom väl baronen i
penningnöd, och så reste han till Stockholm och slog sig ut för mamsell
Em-merick, som bara hade mor i lifvet, en fåfäng käring, som dog i
förfjol. Flickan tyckte icke om honom i början, men bevars, gumman
ville ha sin dotter till friderinna, och så blef det bröllop af. Om allt
detta viste inte Stina ett ord, förrän der kom befallning till
inspektören att ställa i ordning. Då blef hon liksom galen, ty hon var nu
olycklig blefven ... åh ja, det var en rasande historia. Ändtligen
slutade saken så att betjenten Nyqvist gifte sig med henne, och så foro
de af, Gud vet hvart, men han var en elak krabat, så mycket är
säkert, och inte kunde han hålla af henne, det var omöjligt. Nå, hon
fick en pojke strax efter bröllopet, och det gjorde väl inte sämjan
bättre det.»
»Nej, förstås; men ser du, Sven; der ser du huru förbannadt dumt
det hänger ihop . . . förföra en ärlig flicka går an, bli far åt en
tiggarunge, som slutligen kanske fastnar i ett fängelse, det går också an;
men att gifta sig med flickan går inte an, och om han upptagit och
uppfostrat pojken, hade hela verlden skrattat åt honom och sagt att
han burit sig gement åt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
