Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Berättelser, skizzer och noveller.
»Nej, nej!» ropade grefven, »det är icke Guds utan menniskofunder
som skilja oss.»
»Tala icke så, unge grefve», återtog gubben saktmodigt; »det ni
kallar menniskofunder är dock icke endast menniskofunder. Då en
ört skjuter opp ur jorden och slår sina första blad äro de annorlunda
än de som sedan växa; ni önskar att få se blomman, men den finnes
der icke, örten måste i många år växa innan den bär blom och frukt;
ja, denna frukt blir ej god på det första trädet, den måste förädlas
slägte efter slägte, kanske i århundraden innan det blir en ädel frukt,
sådan som ni önskade genast. Det är icke menniskofunder att ej den
söta frukten ni anar, växer på det första trädet.»
»Jag förstår dig icke, gamle», sade den unge grefven dyster.
»Jo, ser ni, så är det också med oss menniskor. Vi äro
tillsamman ej annat än ett sådant träd, som ej ännu bär den frukt vi
hoppas blifva skall, utan blott bittra och omogna; men det är icke
menniskofunder att frukterna bli bittra, utan beror endast derpå att vi ej
vuxit länge nog, att ännu mycket är qvar af de gamla safterna, att
trädet ej ännu blifvit så förädladt att menniskorna ännu inse klart
nog sitt broderskap; då, unge grefve, kan grefven gifta sig med
trädgårdsmästarens dotter utan att behöfva blygas, utan att bryta sönder
alla sina band, det vill säga gå i förväg för verldens förstånd; då blir
en dylik handling icke en bitter frukt af otåligheten, utan en söt frukt,
som vuxit af sig sjelf.»
Den unge grefven teg. Efter några ögonblick reste han sig opp,
räckte sin hand åt gubben och Anna, och sade: »Tack gubbe, och
tack du, Anna! Gud vill det icke.»
»Och så gick han.»
»Inte vet jag, men jag misstänker att gamle Molinder, för att
riktigt stämma i bäcken, talade om saken för gamle grefve Herrman,
och så fick unge grefven resa utrikes, och Anna blef ett år derefter
gift med min salig svärfar Hedling, som blef Molinders efterträdare.»
»Många år derefter, visst en tolf år, kom unge grefven tillbaka
till Herrmansdal; han hade då med sig sin grefvinna, - ack! så söt
och god hon var. Då var unge grefven redan högt i militären och
högt vid hofvet och var nyss gift.»
»När de nygifta kommo, så var det stor ståt pä herrgården.»
»Nu var det så fordom, skall herrn veta, att herrskapet aldrig
tyckte sig ha riktigt roligt och glädjefullt om inte allt folket var med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
