Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GtMen Rask. 187
och jag var också med, liten pojke bara. Jag var såder åtta år och
upptagelsebarn hos Hedlingens, och min tillkommande hustru (inte
tänkte jag på det då) var sex; och det mins jag att jag dansade med
flickan midt på gårdsplanen, och grefvinnan, den unga, skrattade så
godt, ty jag kunde hoppa den tiden, och så vinkade hon mig fram
till sig, der hon satt under en tronhimmel af blommor, och gaf mig
en stor karamell och frågade: »Hvem dansa’ du med?» »Med Märta,
trädgårdsmästar Hedlings flicka.» Unge grefven, som satt bredvid,
hviskade något i örat på henne, och unga grefvinnan smålog och vinkade
Märta till sig. Hon var just en liten näpen unge och klädd med
blommor och band.»
»Hvad heter din mor?» frågade unga grefvinnan och smekte
barnets kind.
»Anna Molinder.»
»Hvar är hon?»
»Jo, hon är hemma och ser till att drängarne få mat.»
»Och du håller af din mor?»
»Ja hvars, det göra vi alla, liksom far.»
»Och nu tog grefvinnan en ring från sin fina hand och sade:
»Denna ring skall du bära hem till din mor från unga grefvinnan och
säga henne att jag vet allt, och detta är till tack.»
»Må tro vi foro åstad som jehu genom trädgården och lilla Märta
uträttade komsjonen.»
»Och hvad sade Anna?» frågade jag.
»Hon tog ringen och kysste den, och när Hedling kom in sade
hon: »Se här hvad grefvinnan gifvit mig till tack! Du vet hvarför.»
»Hedling tittade på ringen och smålog. »Ja ser du Anna, i
morgon dag skall jag gå opp till grefven och ge honom en ananas till
tack för det att han inte fullföljde.»
»Inte begrep jag ett ord, men det sitter i mig som ett Fader vår.»
I detta ögonblick trädde en mager karl in genom dörren åtföljd
af två små, smutsiga och skelettartade barn.
»Hvem der?» frågade gamle Kasken.
»Åh jo, det är jag, det är Petter.»
»Jaså, är det du Petter. Nå, hur gick det der inne?»
»Ah jo, si så der; jag hade med mig en liten smula salt, insydt i
knapparne på rocken, och sålunda gick det för sig.»
»Jo jo, så är det: den som illa gör, han illa far, Petter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
