Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 Berättelser^ skizzer och noveller.
»Ja, jag fick stå för stunsen, men annars så var det inte för min
räkning jag högg, utan för »spetorens». Det förargar honom alltid att
kronoskogen just står utmed hans undantag och skygger; så fins der
ingen skog till »donasion», utan hvar pinne får lof att tas, och jag
högg. Men så hade f-n, Gud förlåte mig, »folat» ut skogvaktaren och
så. ..»
»Ah ja, så går det; men hvad vill du, Petter?»
»Jo, si när jag kom hem, så låg hustru min sjuk, och så har hon
också blifvit stämd, Gud nåde mig för’et!»
»Hvarför då?»
»Ah jo, hon sålde en smula kaffe med bränvin i åt
Farstabönderna; men nu är det så att de andra käringarna i statbyggningen
inte kan tåla att man krallar sig fram som man kan; och så foro de
åstad till länsman.»
»Jaså, det är lönkrog då.»
»Åh nej, fader Rask, inte är det krog heller, fast vi ta hem en
kanna åt sänder och lemna åt vägfarande.»
»Nå än se’n?» yttrade Kasken, tydligen missnöjd med att bli
afbruten.
»Jo, si nu har barnen inte fått en matbit på två dagar;
ingenting ha vi, och ingenting de andra; och ber man om en smula, så
skälla de en endast full.»
»Nå, så gå på kontoret.»
»På kontoret, nej det är ej vardt, för si der stå vi i skuld.
Herren vet hur, men beständigt blir det mera. Det enda som gläder mig
är, att kontoret inte får mycket för allt sitt besvär.»
»Nå, så tala vid patron.»
»Patron, nej, Gud bevara mig! Han är så stor att det inte lönar
mödan; han har lemnat allt åt nya spetoren, som är en rifvandes karl,
och som menar på att gården skall bli dubbelt så bra som förr.»
»Nå, hvad är det då?»
*J°> Jag t°g barnen med mig, för att visa hur det står till, och
för att be om fader Rask ville låta mig få ett par kakor bröd till i
nästa månad, då vi ha vårt uttag.»
»Märta!» ropade gubben, »gif Petter här några kakor bröd. Adjö
med dig.»
»Det var en ömklig stackare», sade jag, när mannen gått; »men
han såg mig ut som en skälm.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
