Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Rask. 189
»Nå, såg herrn på barnen då?»
»Ja.»
»Såg herrn inte huru de tittade under lugg, huru lömska och
modstulna de sågo ut?»
»Jo.»
»Jo, ser herrn, det är ett vackert yngel. Vet Jierrn hur det går
till? Jo, som föräldrarne äro odugligt latpack - ty inte vill någon
menniska som idogt arbetar lefva på svälten - så svälta de; när de
skola få ut staten bevars, så äro de antingen bortskyldiga alltihop förut
eller också lefva de i åtta dar flux floribus som hvar dag vore den
sista. Då säljes en del af säden och det går i bränvin, kaffepottan
står på dagen i ända, då köper käringen silkesschaletter af knallen
och pryder ut sig som ett »åbäke» - fy f-n! - och ungarne ligga
fullstoppade, så att de kunna spricka i skinnet, och sofva i båset.
Sedan så blir det att svälta i tre veckor och svälta stadigt se’n; och
så stjäler man en smula, och hugger skog som denna här, och
minuterar ut bränvin, fy f-n! Och rätt som då hela sällskapet är utsvultet,
försupet och ungarne se ut som stråtröfvare, så uppsägas de och kastas
på sockna, och der kommer en ny en, som tar sig en hustru och
börjar på samma välsignade sätt för att sluta på samma vis.»
»Det är sorgligt.»
»Nej, förargligt är det, herre!» sade gamle Kasken och satte sig
opp i sängen. »Si i gamle grefvens tid var det annat. Visst voro vi
tjenare, och ödmjuka tjenare till på köpet; det lönade inte mödan att
skälla på herrskapet, som det nu går an; men ingen svälte och ingen
blef tjuf af svält. Barnen sågo inte ut som stråtröfvare, utan gingo
vall i skogen och lemnade vissa kannor bär in i grefvens kök, och så
fingo de katekeser, och så kördes småplocket i skolan hos Skolmästarn.
Hm, det var en gammal korporal, som hette Seger, emedan han tjenat
för Segersgärde, och efter honom kom gamle Sax, som också varit
krigsman och som tjenade för Saxnäs här borta.»
»Inte var det någon konstig skola, för si inte kunde hvarken Seger
eller Sax mer än rätt och jemnt läsa innan och sin katekes; men dit
skulle ungarne, det var inte prut dermed - Guds ord och förmaning,
och ris om det inte hjelpte - Saxen lade inte finger emellan han.»
»Men si nu skall det vara så förbålt konstigt. Sitter der inte oppe
i skolhuset en petinetter herre, hustrun kallas fru och nyttjar hatt
gubevars, och han skall lära dem att jorden är trind som en gurka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
