- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
190

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190 Berättelser, skizzer och noveller.

och hvad kungarne hette allt ifrån kung Orres tid. Nu så ... nej j>g
skall börja rätt. Se fordom, vet herrn, så Gud nåde den hustru, som
inte öfvade sina barn i Guds ord. Då läste Saxen lagen för dem och
klagade för nådig grefven, och hon blef kallad på kontoret och fick
skrällen så säkert som amen i kyrkan. »Mina underhafvande få inte
bli oskäliga djur», sade nådig grefven, »utan kristna menniskor», sa’
han; »frukta Gud, ära konungen och vara lydig sin herre», sa’ han.
Hvad säga de nu? Jo, åt f-n med barnena; vi behöfva icke edra
ungar; ni ha så många ungar att ni måste flytta; vi vilja inte göra
gården till ett barnhus - fy f-n! Så få ungarne aldrig höra ett Guds
ord hemma, utan det skola de lära sig borta; svärja, supa och stjäla,
ljuga så att det piper efter, det få de lära hemma, det få de öfva sig
uti, och för att hjelpa det der skola de några månader om året lära
sig en utanlexa om att de skola frukta Gud Öfver all ting - de frukta
ingen annan öfver allting än fadren, när han kommer hem från en
auktion, ty då måste de rymma huset; - att de inte skola stjäla, och
om qvällen måste de hjelpa mor sin att plocka undan potatis hos
grannen; - inte ljuga heller, och så öfvas de att ljuga hvartannat
ord; - de få inte supa, och så bjuder fadren dem bränvin med när
han är bara halffull och göder och gläder. Nej, herre! det duger inte.»

»Men gamle grefven?»

»Jo, si gamle grefven . . . hvar var jag?*

»Jo, vid ert bröllop.»

»Jo, det var sant, då jag stod brudgum, så var den englagoda
grefvinnan död. Herre Gud, nu odlas det och odlas, och plöjes och
köres och sammanföres, och säd få de nog, men så kokar man genast
opp allt ihop i bränvin - och så är det sin kos igen. I gamle
grefvens tid hade man stora ängar, mycken boskap, men ingen dränk,
säd till mer än husbehof - ingen behöfde svälta, under det att mat
åt hundrade hushåll nu dagligen brännes opp i bränvinet; då användes
Guds gåfva till menniskors föda . . . Hm, jag kommer i håg något. Det
var i salig gref Gustafs tid.»

»Och sedan?»

»Jo, ser herrn, så väl i salig riksrådets som salig gref Gustafs och
hans sons salig gref Herr man s tid gingo alla torp i arf, son efter fader
så långt man mindes tillbaka. Då hette det i torpet: om du, sade
man till sonen, gör dina sysslor ordentligt, så får du behålla torpet,
och då kan du hjelpa syskonen och underhålla allt så som vi ha haft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free