Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Rask, 191
det. Ser herrn, derför sågo barnen friska och muntra ut, ty de voro
icke främlingar här i verlden, utan viste hvar de skulle bo och huru
de skulle lefva, den ena dagen som den andra, som i fars och farfars
tid, det gjorde att det blef hederligt folk; trogna mot sitt herrskap,
trogria sin jord, sin kung och sin tro. Men hvad säga föräldrarne nu?
Jo, de hata sitt herrskap, men de krypa ändå som piskade hundar,
ser herrn, färdiga att när som helst bitas. »Kan du komma åt att
vara lat, så var lat, ty vi ha lika mycket om vi arbeta eller inte», säga
de åt barnen; »kan du narra en herreman, så är det inte mer än rätt
och skäligt». Jo, det är vacker lära det - eller hur? Beständigt
höra barnen den klagan af far och mor: »sjuknar far och inte kan
arbeta, så kunna vi inte, som om vi hade jordtorp, hålla dräng, ty
dertill räcker inte staten, utan då måste vi härifrån, och då gå vi alla
och tigga». Ser herrn, barnen tänka aldrig på annat än två ting: att
antingen, om far dör i förtid, få gå på socknen, eller, om far lefver,
bli lika lata och oförnöjda som han, lika pockande och lika slängda i
falskhet; ty de ha den sorts friheten, att de icke sakna hvad de hafva,
emedan de ingenting hafva, och äro färdiga att när som helst bryta
opp, ty de hafva ej något hus och hem, utan äro, Gud förlåte mig,
lösdrifvare från början till slut.»
»Det der är en sorglig tafla.»
»Hva’ sa’? sorgligt? Ah ja - nej, det är förargeligt och farligt
för framtiden - det skulle herremännen tänka på, men de ha ingen
framtid de heller; de äro också utan alla band - inte hålla de af en
viss gård, derför att deras fäder bott der i alla tider, icke bry de sig
om sådant der inbilladt värde - nej, de vångla med egendomarne,
med Guds gröna jord, som hästbytaren med sina krakar. Se de att
den ena gården kan lemna några tusen kannor mer bränvin än den
andra, se de en vacker skog, som fäderna vårdat och aktat, vipps tuska
de bort hvad de ha, bränna opp säden och hugga ner skogen rubb
och stubb; och aldrig en smula bry de sig om folket, om det får lefva
eller blir tiggare, om det är ärligt och gudfruktigt, eller blir ett
tattar-följe af tjufvar och bedragare.»
»Men kan Rask säga huru det kommer sig?»
Gubben såg på mig med stora ögon.
»Jo, ser herrn, fordomdags fans det mäktige herrar och tjenare;
men de voro dock menniskor begge två. Nu fins intet annat än
köpmän och handelsvaror. De som ha pengar äro köpmännen, de fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
