Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I92 Berättelser, skizzer och noveller.
äro sjelfva med sin arbetskraft och samvete ingenting annat än en
handelsvara, och hustru och barn endast förminska varans värde. Visst
var det kinkigt nog att man fordom ärfde menniskorna med jorden,
men man vårdade sig om dem, som om annat sitt arf; men inte är
det bättre, att så väl jorden som menniskorna blifvit en lös
handelsvara. »
Den gamle hade förirrat sig, han viste ej hvad hela verlden vet
nu för tiden, att vi dragit oss ur barbariets och råhetens vildmark och
stå invid gärdesgården till en grön äng, der kristendomen blommar
och civilisationens ädlaste frukter hänga i träden, så att det blott
behöfs konsten att flöja öfver för att komma dit in.
»Men hur gick det sedan med gref Gustaf?» frågade jag.
»Jo se, det varade två, tre år; allting gick lyckligt och bra för
gref Gustaf. Herre Gud, jag mins jag huru lyckliga de voro. Hvar
sommar var här främmande och nöjen utan all ända; men ser herrn,
var det någon sjuk, visst besökte nådig grefvinnan dem, hjelpte dem
och tröstade dem; ty se, de voro ändå grefvens folk, på sätt och vis
herrskapets barn, som man skötte om, liksom de hört till huset.
Det var, herre, en stor slägt - de höge och de låge, det förstås -
ingen jemlikhet alls till namnet, men si der fans ändå en sorts
likhet, och det var att de voro menniskor alla, förstås grefvens bättre,
och vi sämre; nu äro de lika alla, heter det, inför lagen.»
»Men mera om gref Gustaf!»
»Jo, se det är för hvar och en en gyllene tid, och den var för
grefven dessa två, tre år, då han hade sin grefvinna. Det vardt då
så, att vi alla väntade oss få en ny liten grefve, och det var ett
glädjeämne, för si det brukades, att då en grefve föddes, så fingo alla godsets
undersåtare eftergifter och nådegåfvor, och fingo dessutom traktat så
väl vid kastningen som då grefvinnan togs i kyrka. Allt detta
väntade vi på, och Hedlingen gjorde sig dubbel flit med orangeriet, så
att det skulle vara många och präktiga blommor till den tiden. Det
var om våren; det såg ut som det skulle bli en riktigt vacker sommar;
allt var så lifligt och muntert, grefve Gustaf glad, grefvinnan som en
engel så god.»
»Nu var det så att grefvens hade slägtingar. Inte vet jag huru
riksrådets far gått åt sina saker eller om han med orätta behållit
Herr-mansdal till den andra slägtens förfång; men säkert var att det blef
process efter såväl gamla som nya riksrådets död; men se grefve Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
