Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rask
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Rask. 193
var öfverste och nådig grefvinnan hoffröken hos prinsessan Lovisa, och
grefven son till ett riksråd, och hur det vreds och vändes, så förlorade
slägten processen. De blefvo vreda, isynnerhet gamla grefvinnan på
Junkersholm och hennes son svarte grefven, som han hette. Den der
grefvinnan på Junkersholm var Gud ske lof inte född i Sverige, ty hon
var ett elakt stycke, Gud hjelpe hennes själ till evig tid. Eljest var
hon från de italienska länderna, der hennes man varit ute i en
beskickning. Herrn må tro att hon var mera karl än fruntimmer. Hon
jagade så godt som en jägmästare och sköt svalan i flygten; och inte
krusade hon för att hetsa hjortar och rådjur och med egen hand sticka
jagtknifven i dem, då de föllo af trötthet. Hon körde sina hästar sjelf
alldeles obarmhertigt, och då hon om vintrarne var ute och for, stod
der en tam björn bakpå släden som betjent; ty hon hade alltid med
sig en tam björn, till heder för sin slägt i Italien, som hade en björn
i vapnet. Sådan var grefvinnan Alexander, som hon kallades till
skilnad från grefvinnan Gustaf Ädelfalk.
»Hon var en gammal menniska och enka, då vår unge grefve gifte
sig, men hon kom inte med på bröllopet, för si året förut hade hon
förlorat processen och hatet brann i hennes hjerta.
»Emellertid så försonade hon sig åter, och andra sommaren
grefven var nere på Herrmansdal, fingo mina föräldrar befallning att kläda
med löf och blommor, emedan grefvinnan Alexander med sin son
skulle komma. Allt styrdes till det bästa, och på sagd dag kom
hennes vagn rullande. Det var en stor, underlig vagn, förspänd med fyra
hästar i bredd, som gamla grefvinnan sjelf körde med en töm.
Bredvid henne satt unge grefve Pius - så kallad sade man efter påfven,
ty det glunkades om att grefvinnan inte var riktig kristen, utan var
en papist, som trodde på påfven. Huru det var så »skäldes» unge
grefven för gref Pius. Bakpå stodo två betjenter och emellan dem
björnen med sitt silfverhalsband. Efter följde en vagn full af hundar,
det var grefvinnans jagthundar, och derefter en vagn med två jägare
uti och en bur med falkar, ty grefvinnan jagade med falk också, fastän
det ej mera brukas hos oss. Herrn skulle ha sett den långa, rent
af från topp till tå svartklädda menniskan. Mörk i skinnet, svarta
ögon, svart hår med litet gråsprängdt uti, lång och mager, klädd i svart
sammet med silfverbroderi på, såg hon ut som en hexa - Gud
förlåte ordet.
»Sonen var äfvenledes lång och mager, mörklagd och med panna
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller’" I-2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
